Att försöka kompensera utsvävningarna med att enbart tugga morötter och frön under återstoden av levnadsbanan - botar föga.
För efter flygskammen kommer nu barnskammen.
Enligt en forskningsstudie från Lunds universitet är det allra värsta vi kan göra mot Moder Jord att skaffa barn.
P-piller och allehanda andra åtgärder - stavar, klämmor, tutor, spiraler eller kanske lite gammal hederlig avhållsamhet - är enligt forskarna den absolut mest kraftfulla åtgärden när det kommer till att få bukt med växthusgaserna.
Ja, sånt är lätt att raljera om - men siffrorna talar sitt eget tydliga språk:
Att sluta med kött och enbart käka sallad och selleri, grönkål och gräs sparar in 0, 8 ton klodioxidutsläpp per år.
Att sluta flyga sparar 1,6 ton per år, enligt samma forskare.
Att alltid välja tåget och leva helt utan bil ger en vinst på 2, 4 ton.
Men det bästa vi kan göra för att minska på klimatutsläppen är att inte sätta några barn till världen.
Varje unge är ett hot.
Ett barn mindre sparar in 58,6 - femtioåtta komma sex - ton växthusgaser per år.
Hur hamnade vi här? Plötsligt framstår Kinas numera avskaffade enbarnspolitik i en helt ny dager. När den infördes på 80-talet ansågs den vara alldeles sjusärdeles grym. Det var den ju också. Särskilt mot flickorna som inte sällan sattes ut i skogen. De flesta föräldrar ville helst ha en kille och när det gick snett lämnades de nyfödda flickorna åt sitt öde. Bara att börja om på ny kula och hoppas på bättre tur i nästa vända. Så särskilt lyckat blev det inte. Killöverskottet växte upp och blev till ungkarlsöverskott. Frustrerade snubbar som inte drog sig för att köpa eller kidnappa sig en brud. Numera är det tvåbarnspolitik som gäller och Kina växer så det knakar.
Ohållbart i längden. För paradoxalt nog är det nu på de barnlösa framtiden vilar. Särskilt viktiga är de fertila i den utvecklade delen av världen. Det är främst de som bör hålla igen. För det är här vi sätter störst press på klimatet med högst koldioxidutsläpp per person.
Men hur många kommer att nappa? Vilka är beredda att avstå från joller, kräks och sömnlösa nätter samt klappret av små, små skor - för att framtida generationer ska få en chans att spira?
Uttrycket ”Mina barn och andras ungar” får här en djupare och rent utav existentiell innebörd.
Ska det införas gratifikationer och 0-barnstillägg för de som står över alstrandet och helt storsint överlåter barnafödandet på grannen?
Eller bör barnbidrag och flerbarnstillägg helt sonika avskaffas omedelbums androm till varnagel? Och hur klokt är det egentligen med maxtaxa på dagis? Kanske vore snarare en straffavgift att föredra för den som kommer dragandes med ännu ett småsyskon?
Det finns kort sagt väldigt mycket att fundera över om vi menar allvar med att ta itu med klimatkrisen.