Yttrandefrihetens ABC
E – som i Emotsagd
De flesta har nog sett bilderna på journalisten Marina Ovsiannikovas kupp i rysk teve.
Ovsiannikova dök upp i direktsändning bakom nyhetsuppläsaren med en protestskylt där det stod ”stoppa kriget” och ”tro inte på propagandan”.
Nu riskerar hon 15 års fängelse.
Regimen i Moskva tål nämligen inte att bli emotsagd. Alla som har en annan uppfattning, en annan bild av verkligheten eller en annan åsikt ska tystas.
Putin har i två decennier dragit åt tumskruvarna kring yttrandefriheten i Ryssland. Journalister har hotats och mördats, lagar har tolkats om, nya lagar har tillkommit, bland annat blev det för ett par år sedan förbjudet att ”förtala staten” på internet.
Och nu har han tagit frågan till en helt ny nivå genom att göra det olagligt att kalla ett krig för ett krig.
Putin är helt enkelt livrädd för att bli emotsagd.
Jag tror att det finns en del att lära av detta, även för oss som lever i ett samhälle med bred yttrandefrihet.
Rätten att säga emot är nämligen en fundamental del av yttrandefriheten.
Det borde vara en självklarhet.
Ändå har jag på senare år har jag gång på gång sett hur personer som är aktiva i sociala medier vänder på argumentet och hävdar att det är ett hot mot deras yttrandefrihet om de får mothugg.
Någon skriver onyanserat att kriminaliteten skulle försvinna om vi bara stoppade invandringen.
Någon annan svarar att det är fel – kriminaliteten var lika hög på 1950-talet, när vi knappt hade några invandrare.
Svaret: Jag har rätt till min yttrandefrihet!
Sant, man får säga korkade saker. Man får till och med sprida falsk information. Det är absolut en del av yttrandefriheten, och därför tycker jag inte att länderna i väst ska stoppa ryska tv-sändningar.
Men det är inte en mänsklig rättighet att slippa mothugg.
Hat och hot ska man inte behöva utstå. Där går det en gräns. Men motargument, till och med hårda sådana, måste man nog tåla om man själv argumenterar och framför åsikter och fakta.
I själva verket är det en helt avgörande aspekt av yttrandefriheten. Det är ju åsiktsutbytet, kontrollen av informationen, som ska leda till att vi blir klokare och mer bildade.
Utan det blir yttrandefriheten bara ett antal paroller, fraser, positioner, som aldrig leder framåt.
Och det skulle i förlängningen bli helt okej att tysta en person som Marina Ovsiannikovas. Hon sade ju emot en fastslagen sanning. Putins sanning.