– Ingen vill läsa om konst, säger mina kollegor och vänner hela tiden.
– Vi vill läsa om reality! ropar de. De gör grimaser, rufsar mig i håret, kallar mig kulturgubbe och förlegad och tråkig.
– Reality, Felix! Vi vill läsa om "Bonde söker fru", skriker de. De är en mobb, en uppjagad pöbel. De styr mitt liv.
Jag lämnar således motvilligt Dalí, Basquiat och Falkholt – mina älsklingar, mitt rövgäng – och tar mig an realityprogrammen på någon av mitt växande antal skärmar.
Jag djupdyker i "Bachelor" och "Bonde söker fru." Timmarna går. Jag inser sakta men säkert att det finns två gemensamma nämnare som binder de två samman. Den ena är det märkliga faktum att alla normer och förhållningsregler som gäller för dejtandet i den riktiga världen upphör för deltagarna när kamerorna slås på. Polygami och otrohet blir accepterat och man lyckas faktiskt med att forcera fram den enda känslan som alltid borde vara oforcerad: Kärleken.
Den andra är att vi i båda programmen i realtid får se hur killarna framför kameran stiger upp från det dåliga självförtroendets vardag till ett paradis där de plötsligt åtrås av varje ungmö i sikte. Så vad kan vi då lära oss av detta?
Lärdom #1 – Du är inte ful, du är bara okänd
Om du som jag någonsin känt dig ful och värdelös, att ingen någonsin kommer vilja ha dig – oroa dig inte! Titta bara på de fantastiska bönderna i "Bonde söker fru", som alla till en eller annan grad hävdar att deras respektive kärleksliv historiskt sett inte alltid varit så fantastiskt. Om allt dessa grabbar behöver göra för att plötsligt få fullkomligen bada i kvinnlig uppmärksamhet är att ställa upp i en realityserie så borde väl du och jag också kunna göra det, va!?
Lärdom #2 – Du behöver inte besitta ordets gåva för att ha game
Förlåt, men Sebastian Martinssons beteende i årets "Bachelor Sweden" har faktiskt varit helt otroligt. Gång på gång under säsongen lyckas han göra bort sig så till den grad att man tror att det är kört, men han lyckas ändå alltid vinna tillbaka tjejernas tillit med prat om hur de berör honom "ända in i hjärtat."
Som den gången han drack för mycket och blev lite för intim med Nathalie Klevmyr, vilket de andra tjejerna fick se på film. Inga problem, vid nästa rosceremoni skickade han hem henne och så älskade de honom igen.
Eller som när stackars Majken Hoffmann gråtandes bekände sin sorg över att han aldrig tittade på henne. Han klappade henne då bara lite tafatt på armen och erkände att han kanske inte hade världens smidigaste nacke. Vips, så var den saken glömd. Jag sitter i soffan och frustar. Skriker: "Han skyllde på sin nacke, idiot! Vad är det för bortförklaring?"
Lärdom #3 – Är du realitystjärna kan du hångla med hur många du vill och ändå aldrig ses som otrogen!
Märkligt men sant. Kvinnorna som rest land och rike runt för att dejta männen i de här programmen hade förstås aldrig accepterat otrohet och falskhet i verkligheten, men framför kameran gäller andra regler. Här delas det ut kyssar till höger och vänster, och det är nästan alltid okej! Om det är din dröm att få leva konsekvenslöst som det som förr hette "casanova" men som kidsen idag kallar "fuckboy", sök till ett realityprogram!