Krönika
Spelade det in att han var fosterkatt? Kände han sig aldrig kände riktigt hemmastadd? Clinton var bara ett år när hans riktiga husse lämnade honom. Några veckor tidigare hade han i ungdomligt oförstånd sprungit ut på vägen och blivit påkörd. Av oss. Sånt sätter spår.
Aldrig att han ville gosa eller spinna såvida det inte fanns direkt koppling till kattmatsburken. Snarare gjorde han sitt bästa för att leva upp till sinnebilden av ett urtråkigt kattkräk. Det är ingen hemlighet att vi var svårt trötta på honom emellanåt. Ett tag försökte vi ge bort honom tillsammans med en premie på 500 kronor. Ingen nappade.
Ändå har han fått hållas. Och det är jag som talat för hans väl och ve trots att jag är både kattallergiker och uppdragen i en tid då det var djurplågeri att hålla katt inomhus. Numera är det djurplågeri att hålla katt utomhus. För småfåglarnas skull.
Clinton parerade den debatten genom att vara både inne och ute. Huskatt på köksstolen intill elementet när det passade. Utekatt när blodet kallade och lusten att nedlägga byte kom över honom.
Däremellan tillbringade han tid i Katthult om två våningar och egen ingång.
För övrigt var Clinton aldrig särskilt begiven på fågel. Men ute gillade han att vara och i sin krafts dagar hände det att han kom hemsläpande med gnagare så gigantiska och sega att han aldrig ens bevärdigade sig med att provsmaka belätena. Han bara presenterade dem och fortsatte till matskålen där han förväntade sig andra bullar. Räkor till exempel. Kanske var han pescetarian, den variant av vegetarianer, även kallade Stockholmsvegetarianer, som ratar kött men äter fisk. Sparsmakad var han definitivt.
Den här vintern har han varit surare än någonsin och kanske har han hört att vi pratat om olika sätt för katter att kila vidare. På vischan finns många metoder för sånt, men jag ville att han skulle gå hädan så värdigt som möjligt. Hos en veterinär. Motargumentet var att han just aldrig åkt bil. Själva transporten skulle bli en plåga i sig. Så hur f-n gör man?
Något beslut behövde dock aldrig tas. En vacker dag – får man skriva så? – hade han löst problemet själv. Med ålderns rätt hade han lagt sig till rätta på madrassen i Katthult och gett sig av till de jaktmarker där räkorna är större och mer lättfångande än både brunråttor och marsvin.