"House of the Dragon" bjuder på en massa ögongodis, i form av mäktiga scenen och storstagna kostymer. Här ses kung Viserys Targaryen med sin son Aegon, drottning Alicent, Otto Hightower och Ser Harold Westerling.
Behovet av att fly verkligheten en timme då och då har kanske aldrig känts lika trängande. Inte för att jag på något sätt vill spela ner allvaret i alla pågående och kommande kriser – kriget i Ukraina, energikrisen och klimatkrisen, inflation och stundande lågkonjunktur – men vem orkar i längden tänka på det alla dygnets vakna timmar?
I HBO Nordics storsatsning "House of the dragon" får vi en rejäl dos eskapism och kan åter följa med till fantasyförfattaren George R. R. Martins universum Westeros och uppleva ännu en kamp om järntronen. Den här gången befinner vi oss 200 år tillbaka i tiden jämfört med händelserna i "Game of thrones" och gör en djupdykning i huset Targaryen.
Det handlar alltså om en prequel, vilket underlättat för serieskaparna genom att många av seriens premisser, som drakarnas existens och det vitblonda håret som alla i släkten Targaryen har, redan är etablerade hos tittarna. Dessutom har George R. R. Martin haft ett rejält inflytande över den här seriens tillkomst, manus och utformning, vilket gör att kritiken från hans fans troligen inte blir lika massiv som när skaparna av "Game of thrones" efter ett par säsonger lät serien ta sin egen väg.
Matt Smith spelar rollen som Daemon Targaryen i tv-serien "House of the Dragon".
Första avsnittet av "House of the dragon" är maffigt. Vi tittare får vara med om ett storslaget och blodigt tornerspel, en sprakande far- och dotterkonflikt, en förlossning som inte går som man hoppats och en kung som utmanas om makten av sin bror. Bäst är Matt Smith som spelar prins Daemon Targaryen, en riktig bad ass-karaktär som man längtar efter ska dyka upp i varje scen.
Bortsett från Daemon Targaryens eskapader råder en ganska långsam lunk i "House of the dragons". Det är långa sammanträden i kungens råd och intriger som spinns i hovet. Varje scen är noggrannt genomförd och karaktärerna få. Serien är inte alls lika myllrande och brokig som i "Game of thrones", där vem som helst kunde dö och handlingen hela tiden ställdes på ända. "House of the dragon" är snarare en berättelse om relationerna i en familj än en kamp om kunglig makt.
I de första avsnitten av "House of the Dragon" är det Matt Smith som spelar Daemon Targaryen och Milly Alcock som spelar hans brorsdotter, prinsessan Rhaenyra. De båda står i centrum för den ständigt pågående kampen om järntronen .
Och det är inte kattskit.
Vartefter jag ser "House of the dragon" byggs spänningen upp och jag har börjat njuta av de påkostade scenerierna, de fantastiska kostymerna och den välgjorda castingen.
I de första avsnitten av "House of the dragon" spelas prinsessan Rhaenyra Targaryen av Milly Alcock. Här i en scen med sin väpnare Ser Criston Cole som spelas av Fabien Frankel.
Redan efter några avsnitt känner jag också att serien står på egna ben. Alla tankar på "Game of thrones" försvinner bland alla familjegräl.