Siw Malmkvist har varit en del av den svenska musikindustrin sedan hon var i tonåren. Här ser vi henne på scen i den svenska Schlagerfestivalen 1961, 25 år gammal.
Jag har Siw Malmkvist att tacka för mycket. Hon är pionjären i kjol som satte ord på det vi kvinnor inte kunde säga, och har fått mig att sitta fram i taxin.
I texterna till hennes schlagerlåtar utmanas 60-talsnormer på löpande band. Vad vi får och inte får göra. Kvinnans lott i livet är densamma.
Och vad är det egentligen som har förändrats sedan 1968?
Vi har samma röda knän.
Har en karl, lik sin far upp i dagen.
Lika rädd, han är i bädd för ont i magen.
Här är allt detsamma. Varje gång blir man lika less när en ny pojkvän ramlar in i ens liv. Tillitsproblem, svårt att prata känslor och traggligt ölsinne. Daddy issues, men nu i polerad version. För att inte tala om den ständigt närvarande man-colden.
Samtidigt slipper jag bära kjol, och känner ingen som helst skam i att anlita en barnvakt den dagen det behövs.
Jag lever ett liv som Siw Malmkvist bara kunde drömma om som ung. Även om vi delar erfarenheter. Navigerar kärlek. Försöker få ut det mesta av vår kvinnliga självständighet.
Siw Malmkvist är 64 år äldre än mig. Ändå känns det som att vi går i samma strukturella fällor – och vi båda skriver om det på jobbet. Skillnaden? Jag är en i mängden. Hon var en rebell.
Med förmåga att skämta om kärlek och sex på ett sätt som gjorde allt lite mindre dramatiskt, lite mer lekfullt. Och visst är det något vi kvinnor fortfarande försöker göra?
Avväpna det allvarliga, ta udden av tabun.
Hon var dåtidens Carrie Bradshaw, även om hon blev tillsammans med skådespelaren Fredrik Ohlsson istället för Mr Big.
Det är där vi möts – i en gemensam övertygelse om att det inte är värt att gråta över manliga mähän. Livet är för kort för att fastna för svaga axelryckningar. Jag reser mig utan att be om ursäkt, pratar i stora bokstäver och vet mitt värde. Tro inte mitt hjärta är slit och släng.
Hennes äventyr har gett upphov till skvaller som inte är långt ifrån de samtal jag har med mina vänner.
Vad var det för såpa som användes på slottsgolvet 2010, när hon halkade rakt in i Carl XVI Gustafs famn? Och vem i hela friden var den lycklige där bak i bilen?
I dag kan jag klaga på min karl, lika lat som sin far. Och jag vågar skratta åt misären.
Siw Malmkvist var före sin tid – och det är tack vare henne jag står stark i min.