Varför finns inte Édouard Louis nya roman "Att förändras: En metod" som ljudbok i Sverige? Boken kom förvisso ut här så sent som i november, men det gjorde även feelgoodförfattaren Jenny Colgans nya bok "Soluppgång över strandpromenaden" – och den finns som ljudbok.
Svaret är enkelt. Édouard Louis är en finlitterär författare, den sorten vars böcker huvudsakligen drar in pengar till förlagen som tryckta och inbundna. Louis är en författare vars böcker de flesta läser – lyssnar på dem gör i jämförelse bara ett fåtal. Alltså finns ingen anledning att skynda med ljudboken. Ska man vara krass finns det inget ekonomiskt incitament att göra ljudbok av den överhuvudtaget.
Den inbundna boken är fortfarande en säljbar produkt, men de flesta är överens om att den digitala ljudboken är bokbranschens framtid – den är på uppgång. Pocketboken å sin sida är ett format som tappar, och e-boken blev aldrig den succé som förlagen hade önskat. En boks ekonomiska livslängd börjar alltmer likna en films, där mellanled mellan biopremiär och strömningspremiär saknas.
Det är strömningstjänsterna som har banat väg för ljudbokens genombrott. Ljudboken är inte längre något som man köper styckvis, den är något som man strömmar hos ljudbokstjänster. Hundra spänn i månaden kostar det och i gengäld får man tillgång till tusentals böcker. Men det är mestadels en viss typ av ljudböcker som strömmas, åtminstone i den omfattning som krävs för att det ska bli inkomstbringande för förlagen. Det är den sortens böcker – feelgood, deckare, kändisbiografier och så vidare – som i en pågående debatt kallas för "berättelser", och ska man tro vad förläggaren Gunnar Nirstedt skriver i Dagens Nyheter (2/1) så har berättelsen segrat över litteraturen i den digitala tidsåldern, då vi hellre lyssnar än läser. Kort sagt och hårdraget menar Nirstedt att vi i framtiden bara får läsa – eller snarare lyssna på – "Soluppgång över strandpromenaden", inte på "Att förändras: En metod".
Jag har ibland frågat mig om den här tidningen inte ska ta steget och börja recensera ljudböcker. Fast jag har svårt att se hur det skulle gå till, hur en sådan recension skulle se ut och hur vi skulle ha råd att ge en rimlig ersättning till en kritiker som ska lägga 15 timmar på att lyssna på en bok och därtill skriva om den.
Själv uppskattar jag både litteratur och berättelser, och när dessa möts får vi utmärkta böcker i stil med Kerstin Ekmans roman "Händelser vid vatten". Men absolut, vissa böcker är svåra att göra om till ljudböcker, liksom vissa är knepiga att göra film av. Just Ekmans roman gör sig utan problem väldigt bra som ljudbok, men i tv-serien (visas nu på SVT) som är baserad på romanen har något gått förlorat. I den har man bara tagit tillvara på romanens berättelse, vilket sedan länge dock är kutym när en bok blir film.
Kanske är det framtiden. Kanske är det så den smala litteraturen ska slå igenom som strömmad ljudbok. Ljudböcker baserade på litterära böcker, manusförfattare med en bakgrund på Netflix och HBO Max som tar sig an experimentella romaner och plockar fram berättelsen och anpassar dem för en större marknad. Kanske ska man om tio år eller mindre, när man får frågan om man har läst den eller den romanen inte svara "nej, men jag har sett filmen", utan "nej, men jag har lyssnat på ljudboken baserad på romanen".