Ann Heberlein lider av att åldras.
Alltså, fjället har uppenbarligen fallit från ett knippe kultur-fiors ögon på ålderns höst. Nåja, ingen av dem är äldre än 54, så egentligen kan man väl snarare kalla dem ett knippe barnrumpor.
Hur som helst: Fiorna jämrar sig över att de numera är för gamla och fula för att synas på bild. De "doftar ur", drunknar i dubbelhakor, är drabbade av kalkonhals och vill inte längre veta av några speglar.
Teologie doktorn Ann Heberlein påstår att ingen längre ser henne. Feministikonen Nina Björk sörjer sin svunna skönhet och beklagar att hon numera måste öppna truten för att få uppskattning. Skribenten, författaren och i historia disputerade Åsa Linderborg klagar över att hon inte längre kan använda sig av sitt utseende för att få fördelar.
Själv säger jag: Välkommen till verkligheten, flickor! Till slut har alltså även ni upptäckt något som vi betydligt mer klarsynta murblommor alltid haft koll på. Och därmed lade bakom oss redan på högstadiet. Vi som sett hur ni i alla år lett ljuvt, klippt med ögonfransarna och obekymrat glidit fram på patriarkatets räkmacka. Helt omedvetet förstås, jag menar verkligen inte att ni gjort det med flit – för hur skulle någon redan i späd ålder ha haft en chans att inse hur gubbsjuka är beskaffad?
Ni är förlåtna, ändå blir man full i skratt när man hör forna snyggingar utgjuta vördnad över någon äldre manlig mentor som visade dem vägen framåt. I alla fall om man stod bredvid och såg hur snålvattnet rann ur nestorns mungipa.
Att det sällan handlat om inbillning fick vi klart för oss på en klassträff för en del år sedan. Vi retade alltid Elisabeth för att hon var lärarens favvo. När han nu, på återträffen, tog fram sina diabilder från vårat skolår så visade det sig att nästan ALLA hade ett och samma fokus: Elisabeth. Vi andra, både tjejer och killar, förekom bara som ett kornigt brus i bakgrunden. Lite pinsam stämning blev det.
Att smarta kvinnor som Heberlein, Björk och Linderborg klagar över svunnen skönhet, det är verkligen att ge gubbstruttarna öppet mål. Många av dem tycks ju fortfarande tro att det ultimata vapnet att ta till för att trycka ned en kvinna i skorna är att klanka på hur hon ser ut.
Åsa Linderborg vill inte gärna vara med i bild eftersom hon lider för att hon "doftat ur".
Som häromåret när jag skulle köpa kaffe och det stod en strutt före mig i kön. Han var så himla otrevlig mot den unga expediten att jag till slut inte kunde låta bli att bryta in och säga: "Men lugna ned dig, du ser väl att hon jobbar så fort hon kan".
Då vände sig karlskrället om, synade mig från topp till tå och drämde i med det värsta han kunde komma på: "Du är jätteful i håret".
Men halledudanemej så förkrossad jag blev. Not. Antagligen hade han tänkt sig att jag skulle falla i tröstlös gråt och be om ursäkt för dålig hår-dag. Men vi i tapeten, vars fjäll föll från ögonen redan under sjuans luciaomröstningar, är mer förhärdade än så. Vi gapskrattar bara en sådan kille i fejan och går vidare.
Det hoppas jag verkligen att kultur-fiorna också snart ska lära sig.
Några ord på vägen kan vara på sin plats. Alla tre hämtade från toalettväggar - det är ju ofta där klokskaperna står att finna. Lyder i översättning från engelskan:
Att åldras är inte så fel om du överväger alternativet.
Att leva bra är bästa hämnden.
En kvinna utan man är som en fisk utan cykel.
Nina Björk tycker det är tråkigt att inte vara så söt längre.
Noterar för övrigt att även kamelerna har problem – häromdagen diskades ett 40-tal för att de injicerat botox vid en skönhetstävling för just kameler i Saudiarabien.
Trevlig helg!