Våldsspiralen i Sverige tycks bara snurra vidare. De senaste månaderna har sprängningar och skjutningar, helt utan hänsyn och respekt för människors liv och trygghet, präglat tillvaron även för laglydiga människor som bara försöker leva sina liv så gott de kan.
Att då bänka sig framför tv:n och se en svensk dramaserie som handlar om exakt det, kanske inte känns lockande.
Men, om du inte redan har upptäckt "Taelgia", vars tredje avsnitt släpptes i fredags, har du missat den bästa dramaproduktionen från SVT sedan "Händelser vid vatten".
Den är inte bara otroligt spännande, utan vacker och sorglig på en gång. Dessutom är serien väldigt välspelad och bra castad. Vi får se många nya ansikten.
"Taelgia" utspelar sig i ett parallellt Södertälje och är både en krimserie och ett familjedrama. I centrum står två familjer i ett syrianskt community.
Den ena är en välmående medelklassfamilj i villa, vars vuxna dotter Sibel (Sara Shirpley) har utbildat sig till polis och just börjat tjänstgöra vid Södertäljepolisen. Detta är otroligt känsligt i familjens stora krets, som präglas av tystnadskultur och starka lojaliteter. Sibel, som har ett stort rättvisepatos, kallas "Judas" i sitt eget sociala nätverk och motarbetas av sina etniskt svenska poliskolleger.
I den andra familjen har pappan ägnat sig åt illegalt spel, och hamnat i skuld hos ortens kriminella nätverk.
Trebarnsfamiljen tvingas därför lämna ifrån sig sin matbutik och från ena dagen till den andra flytta från det trevliga området till det utsatta Ronna. Fadern tappar ansiktet och blir apatisk och för sonen Gabriel (spelas av John Hanna) leder flytten och förlusten av sin pappa som förebild, att han liksom börjar skita i allt och hamnar i ett nytt gäng.
Snart har han dragits in i tung kriminell verksamhet – trots att han egentligen kommer från välordnade förhållanden i en trygg och kärleksfull familj och är duktig i skolan. Gabriels mamma Lucia (Oldoz Javidi) är en otroligt engagerad och närvarande förälder.
Gabriel blir vän med Marko (Jonay Pineda Skallak), som övergivits av vuxenvärlden och bor ensam i en lägenhet. Han försörjer sig som langare och torped åt ortens gangsterboss, har god tillgång till vapen, droger och märkeskläder men saknar helt impulskontroll.
Efter en incident i det första avsnittet dras Marko djupare in i den kriminella verksamheten och vartefter serien går får vi följa hans tillvaro där en eskalerande stress och paranoia tar honom allt närmare undergången. Frågan är hur långt Gabriel ska dras med.
En fjärde huvudperson är Gabriels syster Magda (Ranja Jan Barvary), som är en upcoming basketstjärna, men som på grund av faderns spelskulder också nås av den organiserade brottslighetens giriga tentakler.
Serien "Taelgia" är hyllad men också ifrågasatt. För hur angeläget, insiktsfullt och spännande dramat än är, har det rests frågor om hur man kan sätta en kommun och den stora gruppen assyrier/syrianer i Södertälje i fokus för en berättelse om kriminalitet, utsatthet och social kontroll – och göra underhållning av det.
Personligen tycker jag att seriens skapare, Jens Östberg, har lyckats undvika fallgroparna och skildrar människor så som människor är: individer med onda och goda sidor, styrkor och svagheter, behov av tillhörighet i sina sociala sammanhang och drömmar om att skapa sig goda liv för sig och sina barn.