Det är lätt att förstå varför. "The woman in the house..." är en lättittad och lagom underhållande mix av komedi, romantik, mysterium och skräck med oväntade vändningar och en massa knäppa karaktärer.
Huvudpersonen är Anna, en medelålders kvinna i ett förortskvarter som är lätt att tycka om, trots att man redan från start fattar att hon inte mår bra. Hon dricker flera flaskor rödvin varje dag ur gigantiska vinglas fyllda till brädden utan att bli särskilt full. Med vinet sköljer hon även ner hela nävar av narkotiskaklassade tabletter som skrivits ut av hennes terapeut. Hon går till skolan för att hämta sin dotter, fast dottern varit död i flera år. Nu har maken också lämnat henne.
Det är oklart hur hon finansierar sitt förortsliv i den påkostade, stora gamla villan. Tills för några år sedan var hon en storsäljande konstnär. Men nu har färgerna torkat in på paletten.
Annas tillvaro blir bara konstigare och konstigare. Hon bor ensam men lagar flera portioner kycklinggryta varje dag och glömmer att använda grytlappar när hon ska ta ut karotten ut ugnen. Hon hallucinerar, hör konstiga ljud i huset och ser sin döda dotter leka i barnkammaren. Dessutom lider hon av en svår fobi mot regn.
Hennes främsta sysselsättning är att sitta i sin fåtölj vid fönstret, pimpla vin, knapra piller och titta ut.
En dag får hon nya grannar. Den snygga, ensamstående Neil och hans dotter Emma flyttar in i huset på andra sidan gatan. Anna blir besatt av att kika på dem.
En dag blir hon vittne till ett mord. Men ingen tror på det hon berättar. Snart börjar hon tvivla på sig själv, och blir någon sorts hobbydetektiv för att bringa klarhet i vad hon egentligen har sett.
Skaparna av den här serien har plockat hämningslöst från massor av mysterie- och skräckfilmer och blinkar åt resten. Det är satir, men blir aldrig särskilt vasst. Kanske för att Kristen Bell (känd från Veronica Mars) gör Anna så trevlig. I stället är det småputtrigt och mysigt. Ett tidsfördriv helt enkelt, utmärkt för folk som sitter hemma i karantän och har tråkigt.
Utan att spoila alltför mycket kan jag avslöja att "The woman in the house..." ibland sprakar till och blir riktigt rolig – som när en manlig strippare bryter sig in i villan eller när upplösningen på mordgåtan kommer i det näst sista avsnittet och faktiskt får mig att skratta högt.