Dragdrottningarna Lady Busty och Miss Shameless läser sagor för barn, vilket upprört Sverigedemokraterna - trots att man i Tidöavtalet säger att politiken ska hålla en armlängds avstånd till kulturen, skriver krönikör Jesper Bengtsson.
Yttrandefrihetens ABC
T – Tidöavtalet och dragartister i Kalmar
Vi var många som i alla fall delvis andades ut när vi läste Tidöavtalets avsnitt om kulturen och kulturpolitiken. Innan valet hade Sverigedemokraterna slagit på stora trumman. Kulturpolitiken skulle bli deras portalfråga.
I sina program kräver de kraftigt minskade anslag till och hårdare kontroll och styrning av public service.
De talar om att staten i princip bara ska stötta kultur som visar det svenska nationella arvet. Och kontrollerna av folkbildningen och studieförbunden ska bli hårdare.
Kontroll. Statlig styrning. Det var sådana förändringar många fruktade.
Men så blev det inte. Tidöavtalet, som alltså är regeringspartiernas och SD:s gemensamma plattform, skriver tvärtom att public service är viktigt. Att kulturens oberoende ska värnas. Att politiken ska hålla sig på armlängds avstånd.
Gott så.
Men så skulle det plötsligt arrangeras en sagostund i Kalmar.
Projektet kallas för "Drag Story Hour" och går ut på att ett par drag-drottningar läser sagor för barn.
En kul grej. Ett sätt att visa upp mänsklighetens mångfald.
Men SD-politikern Jonathan Sager i Kalmar krävde att arrangemanget skulle stoppas. ”Det är vår moraliska skyldighet”, dundrade han, och lät som en frikyrkopastor från den amerikanska södern.
Björn Söder, en av SD:s ledande företrädare, gav honom sitt omedelbara och oreserverade stöd.
Sverigedemokraten Björn Söder i riksdagen.
Till saken hör att "Drag Story Hour" redan arrangerats i Malmö och andra städer och varit otroligt uppskattat.
Men inte om SD får bestämma, och det vill de ju.
Vi kan med andra ord vara säkra på att skrivningen av ”armlängds avstånd” i Tidöavtalet inte är något Sverigedemokraterna egentligen ställer upp på. De vill kasta sig rakt ned i verktygslådan och styra och ställa, inte bara med anslagen till kulturen utan med själva innehållet i de kulturella aktiviteterna. Lite som de politiska kommissarier som i Sovjetunionen såg till att alla delar av samhället, även författarna och konstnärerna, drog åt samma håll.
Personligen tänker jag därför inte luta mig tillbaka bara för att Tidöavtalet blev helt okej.
Det är en lång mandatperiod. Sverigedemokraterna har tack vare sin vågmästarställning ett rejält grepp om regeringspartierna, som vet att de kan tvingas avgå om SD drar undan sitt stöd.
Vi får räkna med att Söder, Sager och deras partikamrater inte tänker respektera kulturens oberoende.