Överallt ser jag tjatet.
Tjatet om att det i år är ett riktigt svampår. I varje Facebook-grupp ser jag människor som säljer litervis med svamp de har plockat under säsongen.
Människor som skryter om att de var ute i skogen i helgen och hittade rekordmycket trattkantareller. Nej, förlåt. "Trattisar".
Men aldrig ser jag någon som tipsar var man kan hitta svamp eller vilka platser som är bra svampställen.
Varför är ni så larviga? Varför är det ingen som erkänner var de hittar all svamp?
Jag har under hösten känt ett starkt behov av att befinna mig i skogen och plocka svamp. Jag vet inte varför. Kanske är det en identitetskris eller så är det tjejnyåret som får mig att vilja hitta nya hobbys.
Oavsett vad det grundar sig i så har det aldrig blivit av. Varför?, tänker ni.
Vad tror ni? Jag har inte fått ett enda tips på var jag kan hitta svamp.
"Det är väl bara att gå ut i skogen".
90-talisten i mig skriker. Jag vill ha allt serverat. Jag tänker inte ge mig ut i skogen utan resultat.
Hur mycket jag än försöker förstå mig på er svampplockare, så gör ni det väldigt svårt för mig. Handlar det om någon uråldrig känsla av att vara samlare? Att den bästa samlaren är den som håller stället för sig själv. Någon djurisk känsla av ett lyckat resultat efter en intensiv jakt.
Jag förstår verkligen inte.
I många svamp-forum, som jag noga skannat av, skriver många att svampställen går i generationer. Att man endast delar sina bästa ställen till släkt, familj och nära vänner. Något slags hemligt kontrakt som går i arv.
Jag har aldrig hört något så larvigt.
Många försvarar sig med att man håller svampstället för sig själv, så att ingen nitisk Facebook-säljare ska kunna sno åt sig allt och tjäna massvis med pengar.
Jag fattar att det finns idioter till allt – men snälla?
Jag kastas mellan att tycka att det är komiskt, nästan lite gulligt till högst dåraktigt.
Människor har inga som helst problem att diskutera lön, vad man röstade på i senaste riksdagsvalet, om man har testat knark eller vilka personer man legat med.
Men vid svampställen – där går gränsen.
Jag måste få det förklarat för mig, en gång för alla. Varför avslöjar ni inte era svampställen?