Värd hyllningarna – "Tunna blåa linjen" är ruggigt bra

SVT:s nya dramasatsning "Tunna blå linjen" blandar grå polisvardag, brännande samhällsfrågor och feelgood på ett nytt sätt. Resultatet är riktigt lyckat.

"Tunna blå linjen" handlar om en grupp poliser i yttre tjänst som patrullerar gatorna i Malmö. Tittarna får lära känna sex poliser närmare, både i yrket och privat.

"Tunna blå linjen" handlar om en grupp poliser i yttre tjänst som patrullerar gatorna i Malmö. Tittarna får lära känna sex poliser närmare, både i yrket och privat.

Foto: Linus Eklund /Anagram

Krönika2021-01-25 20:51
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ni har väl inte missat de första episoderna av "Tunna blå linjen"? Tre av tio avsnitt finns på STV Play, så det finns mycket att se fram emot. 

Alla som växte upp med den amerikanska snutserien "Hill street blues", kommer att känna igen ramverket. Tittaren får följa en grupp uniformerade poliser i yttre tjänst och varje dag inleds med ett morgonmöte under ledning av ett befäl som uppmanar sina medarbetare att "Var inte rädda men var rädda om er". Men är pratar vi Malmö, nutid och ett större fokus på karaktärernas känslor, värderingar och privatliv än i den ikoniska tv-klassikern.

undefined
Per Lasson spelar Jesse, som för befäl över polisgruppen med stor empati och fingertoppskänsla, trots att han genomgår en tuff period privat.

Fyra personer står i centrum i serien. Det är teamledaren Jesse (Per Lasson), som är en erfaren polis som har koll på sina värderingar och reaktioner när det kommer till jobbet. Däremot är han ganska lost privat. Han har svårt att acceptera separationen från sin fru och att hans äldsta dotter har blivit tonåring och börjar röra sig ute i en värld som Jesse vet kan vara hård och destruktiv. 

Jesse åker i samma bil som Leah, en ung, frispråkig kvinna som är singel och vars enda familj består av en excentrisk morfar som driver en kvartersbutik och är praktiserande jude. Leah tar plats i offentligheten och i frågasätter vissa av polisens arbetsmetoder och ledningens beslut. Samtidigt tar hon på sig ett stort och svårt uppdrag i ett särskilt projekt för att göra polisen mer synlig och tillgänglig i ett utsatt område. Gizem Erdogan spelar Leah och gör henne till en komplex, och rolig hjälte som det är omöjligt att ta blicken ifrån. 

undefined
Gizem Erdogan spelar polisen Leah som älskar sitt jobb men ifrågasätter både arbetsmetoder och värderingar inom kåren och de politiska beslut som ligger bakom.

Serien börjar med att en ny polis, Sara, kommer från Umeå för att bli en del av gruppen. Sara (Amanda Jansson) är djupt troende kristen och drivs av ett starkt engagemang för att hjälpa utsatta. Hon får bilda par med den mer luttrade Magnus (Oscar Töringe). Deras samarbete utsätts hela tiden för prövningar, samtidigt som de dras till varandra. Det visar sig också att båda bär på svåra trauman från sin uppväxt, vilket påverkar dem i sitt yrkesutövande. 

undefined
Poliserna Sara (Amanda Jansson) och Magnus (Oscar Töringe) står för mycket av seriens feelgoodinslag.

Dessutom får tittarna följa poliserna Faye (Anna Sise) och Danijela (Sandra Stojiljkovic), deras relation och utmaningar i jobbet. 

Poliserna i "Tunna blå linjen" får utstå mycket hat och många hot. Både rakt upp i ansiktet eller via sociala medier som i serien är ständigt närvarande. Annat som vi inte är vana vid att se i polisserier är de många handräckningsärendena, som går ut på att skjutsa personer eller underrätta anhöriga om dödsfall, sjukfall eller gripanden. 

Huvudpersonerna skildras generellt som "bra poliser", som vill väl och har ett starkt patos för att hjälpa och stötta dem de kommer i kontakt med – oavsett om det är struliga ungdomar, hemlösa missbrukare, kvinnor utsatta för misshandel eller våldtäkt, småtjuvar eller psykiskt sjuka.

Men det är ingen helt igenom rosenskimrande bild av kåren eller polisyrket som "Tunna blå linjen" förmedlar. Att det finns rejält ruttna typer i arbetslaget, som ingen vill eller orkar se och hantera, blir tydligt en bit in i serien. Dessutom får även huvudpersonerna anledning att rannsaka sitt beteende – de handlar inte alltid "rätt". 

Och det är väl där någonstans som den här mycket välgjorda serien också börjar kännas trovärdig. Den ställer inte bara krav på tittaren utan även frågor om klass, fördomar, segregation och politik – samtidigt som den är spännande, underhållande, gripande och romantisk.