Catarina Nitz: Vårdcentralens robot gav mig mörka tankar

Tillbaka efter semestern. Höst och nystart. Perfekt läge att styra upp sitt liv och ta tag i surdegar. Som att förnya det där receptet på ett läkemedel som jag tar när jag har haft svårt att sova. Eller ännu hellre, be en läkare att skriva ut en annan typ av preparat, som jag tror ska göra mig mindre trött på dagarna.

Sagt och gjort. I förra veckan kontaktade jag min vårdcentral. Som vanligt fick jag först ringa upp en robot och mata in mina uppgifter för att sedan få en tid för att bli uppringd av en sjuksköterska.

Allt flöt på bra, jag fick tid för ett telefonsamtal senare samma dag. Sköterskan ringde, jag redogjorde för mitt ärende. Hon förstod genast vad jag ville ha hjälp med och bokade tid för ett samtal med en läkare. Det skulle ske klockan 09.15 en dryg vecka senare. Hon skickade även en sms-påminnelse. 

Jag var så nöjd! Bemötandet var i toppklass och allt skedde på utsatt tid. Jag hade lugnt gett fem stjärnor i betyg om jag hade blivit ombedd att svara på en kundenkät. 

Och så kom klockslaget när doktorn skulle ringa upp. Och ja! Prick 09.15 ringde det och det klassiska meddelandet "Inget uppringnings-id" dök upp på mobilens display. Det måste vara var doktorn.  

Jag svarade direkt, men samtalet bröts. Det ringde igen, igen och ytterligare en gång till, men samtalet kopplades aldrig fram.

Jag tittade på klockan och såg minuterna ticka iväg utan att läkaren och jag fick kontakt. Min slot i doktorns schema var på väg att rinna ut, så jag tänkte att det var lika bra att boka en ny tid på en gång. 

Men orkade jag gå igenom samma procedur igen? Ringa, knappa in, få en uppringningstid med en sköterska som i sin tur skulle boka en ny tid när läkaren skulle ringa upp mig... Hur lång tid skulle inte det ta? 

Jag beslöt att i stället testa att kontakta vårdcentralens chat. 

Efter diverse knapptryckningar kom jag fram till en sida där jag skulle välja att klicka på den "bricka" som bäst beskrev mitt ärende. Corona, depression, sjukintyg... inget passade riktigt. 

Jag skrev i stället in mitt problem manuellt i en tom ruta: "Sömnproblem"

Då fick jag svara på flera olika frågor om min kroppstemperatur. Inte relevant. 

Inte heller kunde jag klicka "ja" på frågor om smärtor i bröstet, oförmåga att röra en arm eller svårigheter att le.

Då kom en fråga jag i ett barnsligt infall kände att jag ville svara ja på. 

Hade jag "Mörka tankar"?

Jag motstod dock impulsen att raljera med chatroboten och klickade i "Inget av ovanstående".

"Tror du att vårdpersonal på distans kan hjälpa till med dina besvär?" frågade den då. 

Nu fick jag till sist klicka i ett "Ja". 

Då skrev roboten äntligen: "Du uppger symptom som bör bedömas av vårdpersonal. Du kan träffa en av våra sjuksköterskor här i appen."

Jag började fundera över hur onödig och korkad den här roboten egentligen är och hur lågt betyg jag skulle ha gett den för engagemang och bemötande i en kundenkät.

Då ringde min telefon. Ett för mig okänt, men helt vanligt 073-nummer kom upp på displayen. Det kunde förvisso vara en telefonförsäljare. Men det skulle även kunna vara läkaren som fimpat regionens telefonisystem och beslutat att ringa upp sina patienter på sin egen telefon i stället

Och ja! Det var doktorn. Livs levande i min lur. Samtalet tog fyra minuter. Jag fick mitt recept – och alla mina fördomar om chatrobotar bekräftade. 

Jag blev också otroligt tacksam över att läkaren faktiskt gjorde vad varje vettig människa i sjukvården göra i den situationen. Gå förbi att tekniska grindvakter i systemet och helt enkelt bara lyfta luren.