Vem hade trott att uttrycket "därom tvista de lärde" skulle gå att applicera på en tygbit över trynet och skapa en spricka djup som Helvetesgapet mellan Vetenskapsakademien och Folkhälsomyndigheten?
Men precis som man borde ha anat så ser julkorvsapokalypsen inte alls ut som jag föreställt mig. Jag menar, för bara ett år sedan var pandemi bara ett konstigt ord. Epidemi - ja. Scharlakansfeber och kolera. Pandemi - nej. Något med pan-flöjt?
Visserligen hade Hans Rosling satt p-ordet högst på listan över de mest akuta hoten mot mänskligheten i sin bok "Factfulness : tio knep som hjälper dig förstå världen" 2018, men eftersom huvudet i sanden alltid varit en av våra absoluta favoritgrenar så var det knappast något man låg sömnlös över. Särskilt inte i juletid 2019 då mobillådan utsetts till årets julklapp och ingen skulle ha fått för sig att gissa på att vi bara tolv månader senare helst ville ha ett stormkök.
Men allt kan uppenbarligen hända. Bara häromdagen gick till exempel Messenger ner och åtminstone jag stod lamslagen. Ett tag toppade det DN:s hemsida och då fattar man att vi är många som gjort oss beroende av kommunikationstjänsten. Fortsätter det så här kanske nästa års julklapp blir ett kit för röksignaler. Vad vet väl jag?
Och tänk med vilket milt överseende man så sent som i januari i år, betraktade den huvudsakligen asiatiska företeelsen att ränna runt med munskydd. Japaner, kineser och thailändare hade uppenbarligen en dragning åt hysterisk hypokondri. Eller?
Rätt otippat att munskydd bara ett halvår senare skulle vara en av våra största stridsfrågor? Vem hade väl trott att uttrycket "därom tvista de lärde" skulle gå utmärkt att applicera på en simpel tygbit över trynet och därtill skapa en spricka lika djup som Helvetesgapet mellan våra yppersta hjärnor i Vetenskapsakademien och Folkhälsomyndigheten? Eller att det skulle gå mode i att matcha munskyddet med övrig korderojs?