Finlandssvenskarna tycks läsa mycket mer än rikssvenskarna.
Inte minst när det gäller omhuldandet av språket. Talar alltså inte om finskan, den verkar alldeles för krånglig att lära sig – utan om svenskan.
Finlandsvenskarna, den minoritet av finländare som har svenska som modersmål verkar mycket bättre på att värna svenskan än vad vi på vår sida av Östersjön har förstånd om. Finlandssvenskarna utgör bara fem procent av befolkningen, i reda siffror cirka 290 000 personer.
Är det de som ska rädda svenskan från att helt drunkna i anglicismer?
Länge har vi rikssvenskar försökt kvala in som USA:s femtioförsta delstat. Vi ääälskar det amerikanska och svänger oss gärna med uttryck från andra sidan Atlanten. Jag har ofta gjort det själv. Och känt mig småkaxig. Skitfånigt. Men jag är inte ensam.
Och använder vi inte amerikanskan rakt av – så översätter vi ordagrant.
"Göra skillnad", "ta till gatorna" och "tack för nu" hörs så fort man drar igång ett etermedium. Inget av dem är svenska uttryck. Härom morgonen kläckte SVT:s programledare helt okommenterat ur sig att det "krävs stamina". Ett ord som överhuvudtaget inte finns i Svenska akademiens ordlista. Men Webster's American English Dictionary ger vid handen att "stamina" på svenska bäst översätts till "uthållighet".
Så där håller vi på och viker ner oss till förmån för amerikansk engelska.
Då är det bättre krut i både finskan och finlandssvenskan. Medan vi lägger oss i vinn om att låta så infött amerikanska som möjligt – så gör de tvärtom i Finland. De uttalar låneorden på ett finskt eller svenskt sätt för att markera att de är just inlånade.
Det berättade den finlandssvenske författaren, tillika Eskilstunabon, Robert Åsbacka när jag intervjuade honom häromsistens. Han konstaterade också att finlandssvenskarna tycks läsa mycket mer än vi rikssvenskar. En roman – deckargenren borträknad – som ges ut i Sverige – vi är 10 miljoner – säljs normalt i någonstans mellan 300 och 800 exemplar. En svenskspråkig roman utgiven i Finland, tryckt i 800 ex, säljs inte sällan slut och måste ges ut i flera upplagor. Trots att de svenskspråkiga är en mycket liten grupp i Finland.
Åsbacka tror att det är där förklaringen ska sökas.
– Små språkgrupper är måna om att värna sitt språk. Den isländska litteraturen är livskraftig och islänningarna tar inte in engelska låneord. Svenskan är också ett mycket litet språk i världen, men i Sverige är det ett majoritetsspråk och känns därför inte hotat.
Just nu pågår en smått upprörd debatt om "de" och "dem". Borde inte båda avskaffas och istället ersättas med "dom" också i skriven svenska? Ingen kan ju ändå hålla skillnad på hur ska användas.
Statsvetaren Katarina Barrling har onekligen en poäng när hon skriver: "Många människor tycker att det är svårt med andragradsekvationer. En del tycker det är svårt med ekvationer över huvud taget. Ändå är det få – ta i trä – som skulle föreslå att vi tar bort ekvationerna ur matematiken. Ingen säger: Många har svårt att lära sig andragradsekvationer, så vi tar bort dem."
Islänningarna värnar om sitt språk.
Det är lätt att hålla med henne.
Eller är vi redan för sent ute?