Grönt, grönt, grönt. Så här i mitten av juli är det till en början svårt att urskilja några andra färger i skogen, men ögonen vänjer sig fort. Ser nyanser av brunt, gult och grått, och så plötsligt – några starkt lila blommor på en gren.
– Det är mina favoriter, de där man måste gå riktigt nära för att se om de är på riktigt eller fejk. Jag vill bjuda på överraskningar, det är det som är hela grejen, säger Niclas Zander, curator för "Art in the green box".
Konstutställningen i skogen har funnits sedan 2011, men utökas årligen med nya verk. Plastblommorna som är ett av årets nytillskott har placerats ut av konstnären Sanna-Lisa Gesang-Gottowt. Totalt finns det hela 17 stycken att upptäcka.
– Jag räknade till 14 i går, så jag har tre kvar, säger Niclas Zander.
"Art in the green box" är en av få saker som förmår locka ut honom i spenaten. Han är storstadsmänniska, tycker att naturen är oorganiserad och trist. Att ställa ut konst bland träd och stenar är för honom ett sätt att göra skogen intressant, och som inspirationskälla tycks den outsinlig.
Över 30 verk går nu att uppleva längs två olika slingor vid Skottvång. De leker alla med gränsen mellan natur och kultur; roar lika mycket som de oroar.
Niclas Zanders eget bidrag för året är något han kallar ett självporträtt: en stol har placerats ut vid en halvdöd tall jämte en persienn, ett plommonstop, en palett, en pipa och ett ölglas.
– Det ska bli intressant att se hur det kommer att se ut om ett par år, säger han.
En del av konceptet är att naturen tillåts behandla konstverken som den vill, och det gör den. Stenarna som en gång var klädda i tovad ull är åter nakna – fåglar har byggt bo av ullen. Vid "offerplatsen" har de konstgjorda kranierna fått sällskap av riktiga ben, och i en backe strax ovanför Sörmlandsleden har något nästan mirakulöst inträffat: ett dött träd har börjat växa på nytt.
Konstnären Sakarias Luhanko lindade sommaren 2014 in i det i gasbinda. Inspirationen var ett traumatiskt barndomsminne, berättade han då.
– Jag skulle bygga en koja och hackade sönder ett helt träd. Sen fick jag sjukt dåligt samvete och på natten drömde jag mardrömmar på riktigt. Så då gick jag ut och gaffatejpade ihop det.
Gasbindan tycks, till skillnad från gaffatejpen, ha gjort sitt jobb. Två år senare har det lilla trädet skjutit nya grenar och fått friska, gröna löv.
– Det är lite häftigt. Han ville heala ett träd, nu har han faktiskt lyckats, säger Niclas Zander.
Ytterligare två nya verk är på ingång i skogen, men kommer inte att invigas förrän i samband med Gruvans dag i slutet av augusti. Dem är det Hreinn J Stephensen och Emanuel Löwstedt som står bakom.
Vem som satt ett tiotal Miami Vice-vibbiga keramikfigurer i en slänt är däremot höljt i dunkel – Niclas Zander har inte beställt det verket.
– Det får nog betraktas som klotter, egentligen. Det var en överraskning för mig också att det dök upp där, men jag får köpa det. Man får skylla sig själv, annars får man ha sina installationer på galleri!