Amanda Sedgwick var i stan i går kväll med sin kvintett. De har en ny skiva med sig. Men det nämner hon bara i förbigående. Bara det är ett tecken på hög klass.
Hon visar också att hon är en riktig musiker genom att spela en lång rad helt andra låtar. Det är liksom självklart att en jazzmusiker ska kunna spela också annat än de tio senast inspelade låtarna. Och den som köper plattan får ju på så vis höra mer musik totalt sett.
Alltså fick vi i går relaxa ett tag till långsamma ”Sweet and Lovely”, och ännu intressantare var Clifford Jordans ballad ”Down Through the Years” med tjusigt duettspel.
Men det var ju klart att när vi nu hade en klassisk bebopkvintett framför oss skulle det mesta gå rätt fort, kanske med risk för en viss enformighet.
I den genren var Amanda Sedwicks egna kompositioner mycket välskrivna. Och hon och hennes trumpetare, Dwayne Clemons från New York, visste hur de skulle få till guldglansen i samspelet i låtarna från bebopens guldålder. Ja, visst var det så att han till och med liknade Dizzy Gillespie lite med det där lilla smarta skägget!
Riktigt roligt var det när alla lade in högsta växeln och kompet sedan höll uptempot obönhörligt i en låt i varje avdelning. Fast då gäller det att man inte blir fast i funderandet över vilken standardlåts ackordföljder som är grunden. Nå, gamla ”Sweet Georgia Brown” kom jag på men fick fråga mig fram till ”Cherokee”, som nu döpts om till ”Escalading” och är en höjdare som finns på skivan.
Allmänt sett tyckte jag att snyggaste soundet och mest drivna solon kom från saxofonen, medan trumpeten i mina öron ofta lät i underkant men samtidigt kunde hetta till mer och spräcka igenom det enbart vackra.
Kvällens unga geni var tveklöst ännu unga pianisten Leo Lindberg, som mot slutet var häpnadsväckande överdådig även på den gamla flygeln i några chorus av en blues av Wardell Gray. Där fanns allt: lättheten, de blixtrande infallen, de snabba växlingarna mellan olika ”feta” jazzackord, en högerhand som skapade i ögonblicket.
En bra kväll för JazzON alltså. Och oerhört viktigt efter olika svårigheter för klubben att nu uppslutningen av medlemmar och andra var lite extra stor. Nu gäller att bjuda med sig vänner på nästa stora grej i Culturum.