I veckan var det premiär för Scenkonst Sörmland och Gnesta kommuns projekt där Gnestaborna kan låna hem koreografen Carl Olof Berg för en enmansföreställning i sitt eget hem. Sagt och gjort. Under tisdagseftermiddagen bokade jag helt enkelt in Carl för ett "hembesök".
Tankarna innan var många: Hur förbereder jag mig? Är det något som måste tas bort, som kan ge upphov till jobbiga skämt eller reaktioner? Är det tillräckligt städat? Finns det rena kaffekoppar?
Lägg till det lite spänd förväntan: Vad är det egentligen som ska hända? Finns det några slutna manliga rum i mitt hem, ett hus som bebos enbart av en person som definierar sig som kvinna?
När Carl Olof Berg väl är på plats visar det sig så småningom att rummen i själva verket inte är mina. De där väggarna och alla detaljer som "utstrålar arv, status och makt" finns egentligen någon annanstans. Guidningen, som görs helt på engelska, ska hjälpa mig att uppleva dem: Från Rikssalen på slottet i Stockholm, byggd för att kunna samla landets män, till fetishklubben "Scandinavian leather men Stockholm" där enbart personer som definierar sig som män är välkomna. Den första med ett golv av marmor från Kolmården, den andra med ett golv som "är lätt att tvätta av och hålla rent" och som inbjuder till sexuella aktiviteter i alla möjliga positioner. Den första finns i min hall, den andra i nära anslutning till köket. Alla "perfekta ställen" för att hålla den presentation som väntas.
Det visar sig att ingen av de platser vi besökt passar. Det gör däremot mitt hus. En av stolarna får fungera som grund för den "androstol" som beskrivs: en stol som tagits fram för att underlätta undersökningar av manliga genitalier, bland annat i syfte att på ett tidigt stadium upptäcka prostatacancer. Strax därefter sätter sig Carl Olof Berg på stolen och plockar fram durspelet Marita för att avsluta visningen med en kärlekssång. "Like a virgin, shiny and new ..." sjunger han medan det dragspelslika instrumentet andas takten.
Att ta med enmansföreställningen hem till den som bevittnar den ger nya möjligheter att skapa närhet och intimitet. Och visst lyckas Carl Olof Berg komma närmare publiken, med blicken fäst i min och ett stort leende på läpparna.
Den guidade visningen är en av tre föreställningar som nu kan lånas hem från biblioteket i Gnesta (och senare i höst även finns tillgängliga i Oxelösund). Presentationen hemma hos mig är den 48:de i ordningen sen projektet drog i gång förra våren. "Jag letar efter ett sätt att studera maskulinitet, eller för att vara mer precis: privilegium och prestige i relation till maskulinitet", säger Carl Olof Berg som en inledning till visningen. En strävan som enligt honom själv grundar sig i hans egen kamp för att få ta plats som man, samtidigt som han ägnade sig åt en så kvinnligt kodad aktivitet som dans.
Delarna hänger inte riktigt ihop, vad har den avslutande kärlekssången med rikssalen på slottet att göra? Det kunde ha fått hända lite mer, men kanske hör det till formen: guidade visningar är sällan rakt igenom roliga.
När Carl Olof Berg har satt sig i bilen, startat motorn och kört därifrån är det någonting som dröjer sig kvar, vad det är – en provokation? inspiration? eftertanke? – kan jag däremot inte sätta fingret på.