Man kan tänka sig att stämningen på Stora Hotellet i Nyköping var både högtidlig och uppsluppen hösten 1944. Kanske också en smula allvarlig. Det var kallat till ett särskilt möte. Runt borden satt 22 herrar, flertalet från det högre samhällsskiktet. Där fanns advokaten, godsägaren, överstekonstapeln.
Där fanns också Ragnar Delner, fotograf och initiativtagare till mötet. Han hade ett förslag – att starta en fotoklubb i Nyköping. Sällskapet lär inte ha varit svårövertalade. När mötet var avslutat hade samtliga tecknat medlemskap. Nyköpings Fotografiska Sällskap såg dagens ljus.
– Delner hade tidigare varit med i en fotoklubb i Kristianstad. Det var där han fick idén, säger Kerstin Abukhanfusa, arkivarie i fotoklubben, när vi ses 75 år senare i klubbens lokaler på Studiefrämjandet i Nyköping.
75 år innebär jubileumsfirande, vilket klubben – som i dag heter Nyköpings Fotoklubb (NFK) – har ägnat stora delar av 2019 åt. Det finns skäl att blicka bakåt. Mycket har hänt sedan 1944.
– Om man ser tillbaka så tror jag att vi har betytt en del för Nyköping. Tidigare så har kommunen lutat sig mycket mot fotoklubben, särskilt under 60-talet när man var mån om att dokumentera staden, säger Kerstin.
Ska man tala i termer om guldålder så är första halvan av 80-talet utstickande. Från att ha haft 20-30 medlemmar nådde man plötsligt över 70-strecket.
– Då fick klubben en ny ordförande, Göran Hofstedt, som var en starkt drivande kraft. Sedan firades ju 40-årsjubileum 1984, säger Kerstin.
Däremot har det varit sämre ställt med kvinnliga medlemmar. Vid starten 1944 var det till och med förbjudet.
– Då släppte man inte in damerna. De fick bara följa med under utflykter och fester, berättar Kerstin.
Den manliga dominansen följde klubben i många år. Faktum är att medlemsantalet bland kvinnor var lågt ända fram till början av 00-talet. En titt i de historiska protokollen, från årsmötet 1968, ger en fingervisning till varför:
"Lövgren tar upp frågan om möjligheten att få med våra kvinnor, fruar, fästmör, för att berika vårt sällskap med medlemmar [...] Det finns ju kvinnor liksom vi män som kan använda en kamera. Frågan behandlades men något beslut fattades inte".
Nuförtiden är situationen en annan. I dag har man runt 40 betalande medlemmar och könsfördelningen har jämnats ut.
Under 80-talet flyttade klubben till den lokal som inhyst verksamheten längst – källaren på Ahlbergers gata i Högbrunn. Förutsättningarna var goda. Hyran var låg, där fanns labb och studio, och plats för mötesverksamhet. Hela 35 år blev det innan kontraktet upphörde 2016. Gunnar Åhlander, i dag ordförande i NFK, berättar.
– Då skulle hyresvärden använda lokalen till annat. Men det innebar ingen större kris för klubben. Högbrunn var bra på många sätt och sämre på andra. Lokalen var väldigt kall på vintern till exempel. Mot slutet var det heller inte många som använde labbet längre, säger han.
Flyttlasset gick så till Studiefrämjandets lokaler på Brunnsgatan där klubben har hållit till sedan dess.
För Kerstin, som varit medlem i klubben sedan 2007, är det svårt att ringa in vilka minnen som lyser starkast. Hon får fundera en stund innan svaret kommer.
– Det nog ändå allt som vi har gjort med klubbens utställningsgrupp, som vi har haft sedan fyra år tillbaka. Vi ställer bland annat ut på Uvsta Östergården varje sommar. Det har blivit en stor drivkraft bland våra medlemmar.
Hon är också glad att klubben har slutat med sina interna fototävlingar, ett förslag som hon själv drev igenom 2014.
– Det ledde till en social utveckling. I och med att vi släppte tävlandet, som var ganska utpekande, så har vi blivit mer demokratiska. Det finns plats för alla.
För Gunnar är det utflykterna som har varit den stora behållningen.
– Jag tycker om när vi tillsammans åker iväg och fotograferar. Det har varit Femöre, Labro ängar, Sparreholm. Senast var vi i Norrköping och fotograferade i industrilandskapen. Väldigt kul, säger han.
Hur ser ni på framtiden för klubben?
– Jag hoppas att vi kan få in lite yngre medlemmar. Det är en utmaning som alla klubbar och föreningar har. Men jag känner ingen oro, det finns fortfarande ett jätteintresse för fotografi, säger Gunnar.
Kerstin flikar in:
– Bildmakeri kommer alltid finnas i någon form och då kommer det också behövas sammanhang där man kan hålla på med det tillsammans.