Det händer inte överdrivet ofta men ibland dyker det upp filmer som blir så skoningslöst sågade att de skriver in sig i historieböckerna. Det är filmer där det nedsvärtade ryktet till slut når så höga nivåer att de i vissa avseenden blir framgångsrika, kanske inte på The Box Office men onekligen i marknadsföringen.
Genom decennierna finns det flera pikanta exempel. Ett av de mest kända haverierna borde vara Joel Schumachers "Batman & Robin", ett magplask som sågades vid fotknölarna när den landade på biograferna 1997. Kritiker ondgjorde sig över tårtig humor, glättig produktionsdesign och inte minst, "the batnipples". Sistnämnda är kopplat till bröstvårtorna som produktionen lät förse superhjältarnas dräkter med. I efterhand har både filmens huvudrollsinnehavare, George Clooney, och Joel Schumacher bett publiken om ursäkt.
Nu verkar det som att ytterligare en film har skapat samma brinnande vrede hos biopubliken, om än med glimten i ögat. Den här gången är det Tom Hoopers adaption av Andrew Lloyd Webbers klassiska musikal "Cats" som står i fokus – ett mångmiljardprojekt med skådespelare som Judi Dench, Taylor Swift och James Corden i rollerna.
Filmen har ännu inte haft premiär i Sverige (först 17 januari) men har visats i USA och Storbritannien sedan december. På filmsajten IMDb har den landat på ofattbara snittbetyget 2,8. Slänger man ett öga i kommentarsfältet på filmens sida förstår man varför – publikens dom är inte nådig. En särskilt traumatiserad användare skriver: "Min egen katt ser på mig och skäms nu. Den här filmen har ensam förstört min relation med djur". En annan skriver: "Mina vänner ville se den här filmen och jag följde med av ren nyfikenhet. Nu har jag färre vänner".
Kommentarerna fortsätter i samma humoristiska tonläge. Faktum är att Tom Hooper själv har sagt sig uppskatta den syrliga bedömningen, eftersom den ofta är rolig. "Det här är ett mästerverk i hur man skapar omedveten skräck", skriver en annan användare. "Undvik till varje pris!".
Bedrövlig make up uppges vara en bärande faktor, märkliga specialeffekter en annan. CGI-effekterna beskrivs som en mardröm. Till och med filmens kärna – musikalnumren – omnämns som hemska, så hemska att besökare lämnar visningen.
Nåväl, jag kommer inte undvika "Cats" till varje pris. Jag såg "Batman & Robin" då och jag kommer att se "Cats" nu. Nyfikenheten är helt enkelt för stor.
Produktionen kan därmed räkna med mig som given biljettköpare.