Inger "Pippi" Nilsson är Dick Harrisons motspelerska i Vasaspelet på nationaldagen.
– Det ska bli jätteroligt, säger Lundaprofessorn om sina olika roller under firandet av nationaldagen och 500-årsresan i Strängnäs.
Hans motspelerska, fru Marianne, är en annan svensk ikon: Inger Nilsson som startade sin karriär i den första filmatiseringen av Pippi Långstrump.
Men till dagens huvudperson, Gustav Vasa, vald till kung på riksmötet i Strängnäs den 6 juni 1523.
Hjälte eller tyrann?
–Både och. Eller varken eller. Egentligen var det helt osannolikt att han alls blev kung. Men alla andra potentiella kandidater hade halshuggits eller flytt. Hade Gustav ärvt kronan hade han inte setts som tyrann och hade kunnat ta det lugnare. Men av erfarenhet var han mycket misstänksam – och det hade han all anledning att vara. Han blev inkastad i politiken på ett brutalt sätt när hans far, riksrådet Erik Johansson, avrättades i Stockholms blodbad.
Gustav Vasa var snarare en pragmatiker som gjorde det som var nödvändigt i rådande läge.
– Han var till exempel inte alls någon given protestant, tvärtom var han tvungen att hålla sig väl med de katolska biskoparna för att få ihop tillräckligt många till sin kröning. Flera hade blivit halshuggna och han behövde ett antal som ministrar för att få internationell legitimitet.
Men han behövde också pengar för att bygga staten och insåg att kyrkan satt på en rejäl skattkista. Det var där reformationen kom in.
– Men det dröjde åtta-tio år innan Sverige på allvar blev protestantiskt. Och också då handlade det om pragmatism: Gustav Vasa ville knyta band med danskar och tyskar – och de var protestanter. Samtidigt tillämpade han hela tiden försiktighetsprincipen. Han var verkligen ingen Machiavellisk furste, snarare en renässansman.
Den jubilerande kungen som tusenkronorssedel.
Men Uppsala universitet låg nere i 100 år efter hans tillträde?
– Ja, lärdomar och sociala inrättningar fick stå an. Vård, skola omsorg var inget han ömmade för. Istället lade han ner allt möjligt i sin sparsamhetsiver. Han gjorde Sverige till ett sorts företag med sin fru som VD och barnen som avdelningschefer för att säkra nationen. Många var djupt missnöjda med hans skattepålagor, men hoten kväste han brutalt och fick därmed rykte om sig att vara en riktig tyrann. För att bemöta kritiken lät han Peder Svart skriva en krönika om hans liv där han framställdes i en positiv dager.
– Utifrån förutsättningarna måste Gustav Vasa få med beröm godkänt. Allt annat vore orättvist. Han var bra på att slå ned inre uppror, tidigare hade vi små inbördeskrig överallt. Hans utrikespolitik var remarkabelt fredlig. Gustav Vasa drog inte in Sverige i några onödiga krig.
Så vi har all anledning att fira honom?
– Inte honom som sådan, men att han gav oss nycklarna till en modern stat. Han hade verkligen många plus. Men jag är ändå glad över att han inte är min kung.
Här, på Stortorget i Stockholm halshöggs ett hundratal personer med svärd under det som kommit att kallas Stockholms blodbad.
Strängnäs firar Gustav Vasa, men i övrigt är svenskt nationaldagsfriande ganska lågmält jämfört med till exempel Norges.
– Vi har inte haft något trauma att läka eller konfronteras med. Inget att förhålla oss till på det sätt som Tyskland måste göra till Hitler, USA till Vietnam och Norge till Quisling. Vi har inte tvingats blicka tillbaka och har inte brytt oss om att ta till vara på våra historiska erfarenheter. Det är en brist, för vi behöver förstå deras betydelse för den tid vi lever i nu.
Staty av Gustav Vasa vid Vasaloppetsmålgång i Mora.