Har du hunnit landa något sedan i lördags?
– Jo men lite. Först så var det ju efterfest och på söndagen gjorde vi "Bingolotto", och sedan var det lite morgonintervjuer. Men jag har pratat med familj och vänner under tiden och kunnat bearbeta att jag faktiskt har gått till final.
Vad kände du när ditt namn ropades upp som en av finalisterna?
– Jag fick någon slags glädjechock. I mitt huvud så brukar den delen vara mer utdragen men det första som hände var ju att de sa att melodi nummer sju gått vidare. Det var jag inte alls beredd på.
Om man ser till framförandet, hur kändes det för dig?
– Verkligen jättebra! Jag var ju nervös innan men dansarna som jag har med mig gör det enklare än förra året. Det är sex helt olika personer som jag fokuserar på att lära känna. Det bidrar till att nervositeten blir mindre. De är helt magiska.
Hur var de sista minuterna bakom scen, innan det var dags att gå på?
– Det är det värsta för mig, då mår jag som sämst. Man bara står där som en tiger i bur. Sedan måste man också stå helt stilla eftersom de är så mycket folk och kameror runt omkring. Men sedan säger någon "varsågod Anna" och då känns det mycket bättre.
Nu väntar lite återhämtning och uppladdning innan finalen i Stockholm, hur ska du använda tiden?
– Jag ska vara lite ledig, sova ut och äta bra. Sedan så kommer vi snart dra igång med lite möten där vi ska prata om hur vi ska fortsätta. Jag ska också in i studion och skriva lite musik.