Anne Pajunen kommer att vara på plats under öppningsdagen för att presentera sin utställning. Särskilt för just detta datum är även det interaktiva verk där besökare genom trycksensorer kan aktivera olika ljud i Pajunens verk – som hon här demonstrerar.
Tidigare installationer i projektet inkluderar bland annat en miniopera om tango, kaffe och livets allvar i ångmaskinhallen på Eskilstuna stadsmuseum, och ett stilla, flytande träbåtsperformance inkluderande åskådarnas egna vita näsdukar i Trosa.
Utställningen som öppnar under lördagen går under namnet "Sova med sorg – saltet på kudden." Det är andra delen i ett verk som skapats speciellt för Nyköping. Del ett ägde rum i augusti 2020, då Anne Pajunen i ett interaktivt verk lät besökarna beskriva sin egen sorg i anonyma brev. Historierna från breven har hon använt för att skapa del två av verket, som genomförs i residens för Scenkonst Sörmland.
Tidningen har träffat Anne Pajunen på plats vid sin utställning innan den öppnar för allmänheten. Installationen är både en visuell och en auditiv upplevelse.
I en mjukt ljussatt, stilla del av Sörmlands museum kan besökarna lyssna till ett musikkonstverk skapat av ljudupptagningar från olika objekt ur museets antika samling, samt av Pajunens egen röst, när hon läser upp andemeningen från de tidigare besökarnas sorgebrev.
Den sjätte delen av Anne Pajunens konstprojekt öppnar under lördagen på Sörmlands museum i Nyköping.
– Det känns väldigt ansvarsfyllt. En del har delat med sig av väldigt svåra saker. Jag känner ett ansvar att skildra de här människornas sorg, med en vattentät integritet. Löftet var att det bara skulle vara jag som får ta del av de här breven, säger Anne Pajunen.
– Jag blev otroligt berörd av en del svåra livsöden. Vi går och bär på saker, även om det inte alltid syns. Men kanske har vi vågat börja prata om sorg och olika saker som längre bak i tiden har varit tabu, skamligt, stigmatiserat.
Sedan tidigt 2020 har Anne Pajunen utforskat temat sorg och saknad i olika konstinstallationer under namnet "SALT: variationer i Sörmland."
Genom Anne Pajunens röst berättas historien om de nutida Nyköpingsbornas sorg. Samtidigt hörs i bakgrunden sången från alla de antika Nyköpingsobjekt som Pajunen spelat in – vissa har hon hittat på loppmarknad, andra kommer ur museets samling.
Klangen av en gammal klocka och knarrandet från en antik stol kommunicerar på sina sätt en sorg från ett svunnet Nyköping – det gamla möter det nya.
Vad har du hittills fått för respons på projektet?
– I de fall där jag kunnat möta publiken så är det väldigt många som varit berörda, och som visat igenkännande och tacksamhet över att få ta del av någonting djupare, något som inte bara är underhållning.