Vad var det som satte igång tankarna om en memoarbok från första början?
– Det började när man mamma gick bort för 25 år sedan. På väg hem från Stockholm lyssnade jag på Van Morrisons senaste singel "Days Like This" och mindes vad mamma alltid sa när något speciellt hände. "Kom ihåg den här dagen". Jag tänkte också att jag aldrig hann fråga henne om allt som jag undrat över. Det ville jag inte att mina egna barn och barnbarn skulle känna så då bestämde jag mig för att skriva om mitt liv.
Musiken löper som en röd tråd genom boken, vad har den betytt för dig genom livet?
– Väldigt mycket. När jag var liten spelade min storebror artister som Tommy Steele, Little Richard och Jerry Lee Lewis. Det var så det började. Sedan dess har jag alltid haft musik igång, hemma, i huset på landet. Jag har en extra högtalare i köket också så jag kan lyssna när jag lagar mat och diskar. Musik är en glädjekälla men också en tröst i svåra tider.
Du skriver ju mycket om familjen och om Anna, hur har musiken påverkat relationen som du har med henne?
– Det har varit otroligt viktigt. Vi har många låtar gemensamt och det händer att vi citerar från de ibland. Och så skrattar vi. Eftersom jag har spelat musik hela tiden så har ju Anna tagit till sig av det. Vi har en väldigt speciell relation.
När du är 66 år inträffar något som kunde ha kostat dig livet, vad var det som hände?
– Det började med att jag fick fruktansvärt ont i magen och bröstet. Jag sökte då på Huddinge sjukhus och senare på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm där de uteslöt hjärtinfarkt. När jag uppsökte sjukhus för tredje gången visade det sig att jag hade akut gallblåseinflammation med begynnande blodförgiftning.
– Jag opereras dagen efter på Mälarsjukhuset i Eskilstuna där en kollega gör ett flertal allvarliga fel. Han klippte bland annat av gallvägarna på ett felaktigt sätt så att gallan läckte ut i buken. Sedan hände en massa saker innan en professor på Huddinge sjukhus opererade mig och räddade mitt liv.
Det här ska senare ha blivit föremål för en utredning av Inspektionen för vård och omsorg (IVO)?
– Ja, de har utrett det som hände och är kritiska. Mälarsjukhuset har hävdat att man agerade enligt vetenskap och beprövad erfarenhet men då tycker jag det är konstigt att IVO är så kritiska.
När du nu synat ditt liv fram tills nu, vilka stunder har varit viktigast?
– Det är mycket men en viktig händelse är ju när jag träffade Birgitta som jag har levt med i 34 år. Och såklart när mina två biologiska barn, Olle och Anna, föddes. Det är de stora händelserna.