Bröderna Love och Isak Blomster, grundarna av Fåfängans kulturförening. Torpen är idag döpta efter bröderna – Lovetorp (norra), Isakstorp (södra).
Det finns platser i Nyköping där sommaren liksom gör entré med besked, där årstiden inrättar sig med särskild kraft och når sin fulla potential. Fåfängan är en sådan plats, trädgårdscaféet med tillhörande livescen som ligger inbakat i grönska strax norr om citykärnan. Ett stenkast bort öppnar Hållets naturreservat upp sig, i österslänt brusar Nyköpingsån.
Den här dagen har SN stämt träff med Marie Anstadius och Kenneth Bodin, båda medlemmar i Fåfängans kulturförening. Vi sitter vid uteplatsen intill södra torpet, det är tidig morgon i början av sommarsäsongen. Från höger till vänster skiftar omgivningen i nyanser av grönt, ovanför klarblå himmel. På gräsmattan breder årets odlingar ut sig, välskötta med stenkant mot rabatterna.
Här växer mycket, förklarar Marie, mer än vad folk kanske tror. Hon ger oss en lista av utbudet.
– Salladslök, tomater, olika sorters bönor, squash, sockerärtor, vinbär, jordgubbar, smultron, hallon, blåbär, krusbär, björnbär. Vi har äpple-, päron-, plommon- körsbärs- och persikoträd.
Annat var det 2011 när Love och Isak Blomster – grundarna av kulturföreningen – tog sig an Fåfängan. Det södra torpet var helt nedklottrat, det norra fortfarande märkt av den brand som inträffade 2002, området var vildvuxet och marken i stort behov av bevattning.
– Det var tack vare Isak och Love som det blev bättre. Innan dess var det helt igenvuxet. Det gick knappt att gå omkring här. Södra torpet var okej men Isak och Love gjorde det bättre, renoverade golven, målade, med mera, berättar Marie.
Såhär såg Fåfängan ut 2011 innan bröderna Blomster påbörjade sitt renoveringsarbete.
Hela området var ogästvänligt, förklarar hon. Efter mörkrets inbrott rörde man sig ogärna på platsen.
– Det var ju lite av ett tillhåll här på 90- och 00-talet, och även in på 10-talet. Folk har berättat att man undvek den här platsen på kvällarna eftersom det ofta fanns obehagliga typer här.
Idag har platsen blivit en grön oas, både för Nyköpingsbor och gästande semesterfirare. Historiskt sett är det närmast ironiskt, inte minst vad gäller odling. Vrider man tillbaka klockan till slutet av 1700-talet är det svårt att tro att något skulle kunna spira ur Fåfängans jord överhuvudtaget. De historiska källorna ger knappast sken av några passionerade trädgårdsdrömmar direkt. Tvärtom dömde stadens magistrat ut platsen som till stora delar bestående av berg och klippor, och "det övriga av en myckenhet större och mindre stenar i sand och grus med några odugliga tall- och enbuskar utan det ringaste mulbete".
– Det var ju i princip bara en stor sandhög här. Vi märker det faktiskt än idag när vi gräver. Det är till stora delar en sandkulle med oerhört mager jord. Jag vet inte hur många ton näringsrik jord vi har skeppat hit för att kunna plantera, säger Marie.
Historien om Fåfängan tar sin början 1798 då brukspatronen på Periodens Pappersbruk, Pehr Malmberg, utökade fabrikens markområde för att bygga arbetarbostäder. För en årlig avgift på åtta skillingar fick han den mark som vi idag känner som Fåfängan. Det lär ha varit en högst symbolisk summa. Utgår man från Kungliga myntkabinettets digitala valutaomvandlare motsvarar avgiften cirka 50 kronor i dagens penningvärde.
När torpen stod klara användes de som arbetarbostäder fram till 1820-talet. Därefter fick arbetarna maka på sig. Pappersbrukets nya patron, Johan Petter Malmberg, lät nämligen flytta in sin fru istället. Hon var enligt källorna "bröstsjuk" (tuberkulos, reds anm) och behövde frisk luft. Med det blev Fåfängan helt plötsligt ett slags konvalescenthem.
Om Fåfängans väggar kunde tala skulle de säkert kunna berätta åtskilligt om vad som hänt här genom seklerna. De skulle berätta om de anställda på traktens bomullsspinneri som bodde i torpen på 1920-talet, om alla semesterfirare som kommit och gått när Fåfängan senare blev sommarbostad, om hyresgästerna genom hela 1900-talet, diakonissorna på 40-talet, om den knepiga "Björklund" som bröt loss panelen på logen för att elda med på 50-talet, om Hargs BK:s materialare Erik "Humla" Ohlsson på 70- och 80-talet.
Teckning av Fåfängan så som det såg ut på platsen under 1920-talet. Till höger står södra torpet. I mitten syns den gamla ladan, dock inte med det fåfängliga fönstret synligt.
Kenneth Bodin skrattar. Framför honom på uteplatsens bord ligger delar av kulturföreningens eget historiska arkiv. Han har hittat en gammal SN-artikel från början av 1970-talet där makarna Erik och Britta Pettersson, dåvarande hyresgäster på Fåfängan, ondgör sig över den nya hyresvärden, Nyköpings kommun. Kenneth läser högt och ger röst åt Erik Pettersson:
– 1964 köpte Thorsmans stugorna och fyra år senare övergick de i kommunal ägo. Det gamla hyreskontraktet från Thorsmans gick ut 1971. Årshyran var då 120 kronor. När kommunen tog över åkte hyran upp till 500 kronor om året. Några förbättringar i och med hyreshöjningen fick vi inte. Tvärtom fick vi bara försämringar.
Nuförtiden är Fåfängan som bekant ett sommarcafé och en levande kulturscen. Varje sommar bjuder man in till evenemang på utomhusscenen – musikkonserter, teaterföreställning, poesiaftnar och stand up. Så även i år där gäster som Christian Kjellvander, Lilja Hejdenberg och Simon Gärdenfors kommer framträda. Dock i enlighet med regeringens restriktioner till följd av coronapandemin.
Genom åren har ett flertal artister uppträtt på Fåfängan. Här syns Christian Kjellvander tillsammans med sin fru Karla-Thérèse Kjellvander under en konsert 2018.
Komikerkväll på Fåfängan 2017.
Namnet "Fåfängan" då, vad kommer det ifrån? Det är ingen som riktigt tycks veta. Än idag är svaret höljt i dunkel.
– Det är svårt att säga eftersom platsen har funnits så länge. Det verkar som att det har försvunnit ur folkminnet, säger Marie.
Men det finns några teorier. En av de äldsta är kopplad till ovannämnda brukspatron Johan Petter Malmberg och hans beslut att göra om platsen till konvalescenthem åt sin fru. Enligt källorna började folk då kalla platsen för "Malmbergs fåfänga". En annan teori – som föddes under samma tidsperiod – rör en lada som tidigare fanns på platsen. På östra gaveln hade man satt in ett fönster för att göra byggnaden snyggare. Fåfängt, lär allmänheten ha tyckt.
– Det vore roligt om vi kunde få lite hjälp av läsarna. Inte bara om bakgrunden till namnet utan också med information till alla gamla bilder som vi har. Vi har bilder på människor som vi inte vet vilka det är, som sitter och fikar utanför torpen, säger Marie.
Har du information om Fåfängans historia mejla info@fafangan.com.
Slutligen, tack till Nyköpings Hembygdsförening och Bildgruppen som varit till stor hjälp under researcharbetet till den här artikeln.