Flera i Nyköping känner säkert igen Anders Axelsson. Det är inte så konstigt. Han arbetar som skådespelare och har gästat Nyköping ett flertal gånger de senaste åren. En del har sett honom på Fäfängans scen eller på Blommenhof Hotell, antingen i rollen som mördare i "Idiotens berättelse" – baserad på Hans Alfredssons film "Den enfaldige mördaren" – eller i någon av de mordgåtor som han medverkat i.
Nu kan Anders lägga till barnboksförfattare på meritlistan. I december debuterade han nämligen med barnboken "Alfie – hunden som bara ville bli älskad".
– Det är en bilderbok som följer den här älskvärde lille vovven. Som valp rycks han ifrån sitt trygga liv med mamma och syskon och får ge sig ut i stora världen. Där bestäms inte reglerna av en valp utan av människor, säger Anders.
Utmärkande för boken är att historien har inspirerats av Anders egen hund Alfons, som har en traumatisk historia i bagaget. Innan han hamnade hos Anders levde han i misär, utslängd på Irlands gator av en ägare som hade tröttnat på honom. Exakt vad Alfons var med om under den här perioden vet inte Anders, som tog sig an honom genom en organisation. Vad som däremot är säkert är att livet på gatan har satt sina spår hos Alfons.
– Han har väldigt dåligt självförtroende och vågar inte göra något om han inte vet att det är okej. Så det var nog tufft på Irland. Han har haft problem med att bli lämnad också, varit nojig över att jag inte ska komma tillbaka när jag gått iväg, säger Anders.
Som barnbok betraktat är det en ganska mörk historia som Anders presenterar. Alfie råkar riktigt illa ut både en och två gånger innan han äntligen får sitt lyckliga slut.
– Ja, den är lite hemsk på sina ställen. Jag tycker om när det finns ett djup i historien. Det gjorde jag redan som barn. Jag älskade "Lejonkungen" till exempel, som ju är en ganska hemsk historia. Sedan tror jag också att man når fler om det finns mer att ta i. Och så tror jag man förstår hunden bättre.
Vad vill du sända för budskap med boken?
– Både Alfons och Alfie är staffordshire bullterrier. Det är en ras som många förknippar med kamphundar. Jag ville väcka frågan om att inte döma ut hunden efter rasen. Det är oftast ägaren det är fel på, inte hunden. Alfons är till exempel jättemesig och snäll trots sitt muskelpaket.