Karl Daniel Törnkvists två diktsamlingar. Hans debut "Himlen" gav honom Jan Fridegårdspriset. I dagarna utkommer "Katedral av förtret".
– Det är klart det är roligt, men jag vill ganska snabbt återvända till mitt skrivande, säger Karl Daniel Törnkvist som numera är bosatt i Malmö efter några vändor i både Göteborg och Stockholm.
Efter gymnasiet i Eskilstuna, "jag gick på Sankt Lekis", pluggade han lite planlöst samtidigt som han jobbade i vården.
– Oftast på timmar som stödassistent och vikarie i hemtjänst och på gruppboenden.
Totalt har det blivit mer än tio år i vården. Samtidigt som han hela tiden skrivit.
– Det har funnits med mig, ja, sedan jag blev tvungen att sluta rita och måla. Poesi började jag med i den klassiska åldern – när man börjar fundera över livet och tillvaron. Jag var väl 14-15 ungefär.
Varför blev det just poesi?
Karl Daniel Törnkvist skrattar lite och säger:
– Många har en obefogad skräck för poesi, men den stora fördelen är att man inte behöver förstå allting, man kan njuta av den ändå och få syn på ord som väcker upp olika läsarter. Poesi är hjärtats språk. Men min senaste bok, "Katedral av förtret", består till viss del även av prosa. Jag tycker inte alltid gränsen är så klar mellan poesi och prosa.
2016 började han studera den tvååriga utbildningen Litterär gestaltning på Akademi Valand i Göteborg och det var under den tiden båda manusen kom till.
– Det var fantastiska men slitiga år eftersom jag jobbade halvtid samtidigt. Jag skickade runt manus till olika förlag och först blev jag refuserad. Sedan arbetade jag om det ena och blev antagen. Det var bara de två största förlagen som överhuvudtaget hörde av sig.
När "Himlen" kom ut på Norstedts 2020 var kritikerna entusiastiska över hans lyrik med utgångspunkt i berättelser inifrån vården. Någon skrev att han "lyckas med sin ansats att säga det omöjliga" och han kallades en modern arbetarförfattare.
Hans morföräldrar kom från Finland för att jobba i Torshälla och hans finska arv är viktigt trots att han aldrig lärt sig språket.
Med "Himlen" nominerades Karl Daniel Törnkvist 2020 till Katapultpriset, Sveriges Författarförbunds debutantpris. Samma år fick han Jan Fridegårdspriset med bl a motiveringen :
"Dikterna öppnar en politisk åder som löper direkt in i frågor som rör arv och social tillhörighet"..." den finska tangon och språkets material städas om till en helt egen ordning"..."Himlen sjunger en sorgesång om arbete och omsorg, slitgörat som ärvs genom generationer".
Hans nästa manus blev totalsågat av förlaget.
– Det var fruktansvärt och gjorde jätteont. Men jag behövde det.
Hur tog du dig upp efter sågningen?
– Det mesta i manuset försvann och jag ville aldrig titta på det igen. Men titeln blev kvar. Den hade något.
Nu kommer "Katedral av förtret" ut - en bok som inte utgår från arbete, utan snarare från arbetslöshet.
Förtret?
– Det är lite fult att vara förtretad. Men ganska häftigt att bygga en katedral av det. Det ryms både vanmakt och humor och också lite ilska i förtret.
Numera försörjer han sig som vikarierande biblioteksassistent, men det han ser som sin huvudsakliga sysselsättning är – skrivandet.
– Jag drar mig fram. Visst är det tufft ibland, men grejen är att skriva. Jag fungerar inte om jag inte får skriva.
Har du något nytt gång?
– Ja, men det är för tidigt att säga något om det än. Men jag arbetar för jämnan!