Lennart och Johan har känt varandra i 45 år. Det började med att Johan hyrde in sig i en av flyglarna på Wiks Säteri, som Lennart drev med sin hustru Gunilla i nära 40 år. Därefter har de umgåtts som grannar, som medlemmar i klubben "Round Table", som golfkompisar, och mycket mer.
Han är hästhandlarsonen som utbildade sig till lantmästare. Till yrket blev han syneman, auktoriserad av Länsstyrelsen att fastställa skicket hos arrendefastigheter. Spontant låter det kanske inte som självklara förutsättningar för ett fartfyllt och spännande liv. Men då känner du inte Lennart Samuelsson.
Det skulle egentligen behövas en artikelserie för att ge en rättvis bild av denne till dagen fyllda 85-åring. När åren nu ska summeras så är det ett synnerligen spännande liv som tornar upp sig i backspegeln.
– Om man är tokig så är det lätt att det blir tokigt, säger Lennart, och lutar sig tillbaka i stolen.
Vi sitter på uteplatsen vid bostaden strax utanför centrala Nyköping. Bredvid honom sitter nära vännen Johan Fenger-Krog. Vi ska prata om det som ligger på bordet framför oss, nämligen den memoarbok som Lennart har författat tillsammans med Johan.
– Jag och Lennart har varit vänner i 45 år och under den tiden är det många som har sagt att jag borde skriva en bok om honom, säger Johan, som har en bakgrund inom både journalistik och reklam.
Anekdoterna är många. Som den gången när Lennart under tonåren befann sig på Cardiffs flygplats i Wales. Ryktet gjorde gällande att filmstjärnan Danny Kaye – känd från filmer som "Mirakelmannen" och "Tomtar på loftet" – var på ingång. Någon misstog Lennart för filmstjärnan och Lennart var inte sen att spela med.
– Folk förutsatte att jag var Kaye och kom rusande emot mig. Det kunde ju inte jag rå för. Så jag började skriva autografer för fullt, säger Lennart och skrattar.
En annan gång befinner sig Lennart på Kanarieöarna. Det är tidigt 60-tal och han sitter i ett flygplan, en gammal DC 1. Molnen hopar sig och vädret blir dåligt. Plötsligt tvärdyker piloten varpå en vulkan uppenbarar sig bara några meter från planet.
"En kraftig gir följer och alla som satt bredvid ramlar över mig i de lösa stolarna, rent kaos. Jag ser palmer 25-50 meter under oss. Där höll det på att gå riktigt illa", berättar Lennart i boken.
Det var inte den enda gången som livet hängde på en skör tråd. Hade det velat sig illa kunde allt ha tagit slut för Lennart redan i tonåren
– Jag och en kompis hade varit och badat och blev förmodligen bitna av fästingar. Vi fick epidemisk hjärnhinneinflammation båda två. Jag låg till sängs i sju månader och var nästan döende. Men sedan kvicknade jag till, berättar han.
Något som ligger honom särskilt varmt om hjärtat är tiden som syneman där han långt efter pensionsåldern kontrollerade skicket på stora gårdar och slott i Sörmland och Östergötland.
– Det har varit fantastiskt roligt. Jag har varit på nästan varenda slott och herresäte i hela mellansverige och fått träffa så många trevliga människor, säger han.
Det var också i samband med det som han blev kontaktad av Palmekommissionen i slutet av 80-talet. En intagen person på häktet hade påstått att mordvapnet fanns i en damm utanför Nyköping, "omgiven av höns och ankor". Polisen behövde någon med god kunskap om markerna och Lennart – som ju hade hela Sörmland som arbetsplats – lyftes fram. Som bekant blev dock aldrig något vapen.
"Det här kan jag" av Lennart Samuelsson och Johan Fenger-Krog.
Förutom alla händelser så finns det också en lång rad människor som korsat väg med Lennart. En lyser med särskilt stark låga.
– Det är min hustru Gunilla. Vi har varit gifta i 60 år. Hon ligger bakom allt som jag har gjort och har funnits med i det mesta.
Hur träffades ni?
– Det var under en skolresa till Norrköping där vi skulle se "Peer Gynt". Vi pratade på tåget både dit och hem. Jag förstod direkt att hon var en snäll människa.
Gunilla har även varit ett stort stöd under Lennarts yrkesverksamma år. Där blev hon rent av oumbärlig. Det var nämligen hon som skrev alla synesprotokoll efter Lennarts kontroller.
– Utan henne skulle jag överhuvudtaget inte fungera, säger han.
Av all den livserfarenhet som följer med ett 85-årigt liv, vad är det viktigaste du har lärt dig?
– Att hustru, familj och goda vänner är det viktigaste. Har man det så fungerar allt. Då behöver man inte lägga så stor vikt på det andra. Pengar är inte så förskräckligt viktigt.
Här skulle vi kunna fortsätta med ännu fler anekdoter – händelsen där Lennart hamnade i finkan i Bryssel, eller när han körde på en Bonnier, eller när han hamnade i fejd med biskopen i Linköping. Men nej, det får Lennart själv berätta om.