Håkan Hellström har cementerat sin plats som Sveriges största arenaartist. I höst blir hans låtskatt till musikal på Göteborgsoperan – Kristina Issa från Katrineholm spelar en av huvudrollerna.
Kristina Issa var 18 år när hon flyttade till Göteborg för att börja på högskolan för scen och musik, med en tydlig dröm om hur livet som musiker skulle bli. Hon berättar om dagarna i Valla och den första tiden i Göteborg som fantasifyllda och drömmande, och att när hon 10 år efter flytten läste Mirja Unges manus så kände hon igen sig i den Hellströmska prosan, och i karaktären Amira.
– Jag minns ett tillfälle då jag cyklade mellan Valla och Katrineholm i mina höga klackar för att ta tåget till Norrköping, och att jag fick punktering på vägen. Jag behövde verkligen hinna med tåget, så jag trampade och trampade. Det gick så segt! Då drömde jag mig bort till Göteborg. Det gjorde att tiden flög förbi, trots att jag trampade på den där punkterade cykeln. Jag var i drömvärlden och fantiserade om allt som Göteborg skulle ge mig. Det slog mig när jag 10 år senare satt på kollationeringen var att jag hamnat mitt i den plats jag drömde om, säger hon.
Åren har givit Kristina Issa perspektiv att se på sitt yngre jag med lite distans. I Amiras rollbeskrivning såg hon samma starka ambition och dröm som hon själv en gång tagit med sig till Göteborg.
– Det som är spännande med Amira är att hon drömmer om att det finns någonting mer för henne, på samma sätt som jag gjorde på den där jäkla cykeln. Och det finns en viktig poäng i att våga drömma om någonting – det kan man göra även om man kommer från Valla, skrattar hon.
Musikalen har premiär på Göteborgsoperan den 9 oktober. När biljetterna släpptes blev trycket på Göteborgsoperans hemsida så stort att den under en period låg nere.
Du har stor erfarenhet med att arbeta utifrån musik som du själv skapat. Du har även sagt att du inte lyssnat jättemycket på Håkan Hellström. Hur är det att arbeta med en föreställning där någon annan skrivit musiken?
– Det är väldigt spännande. Att jobba med ett sådant här stort populärkulturarv är rätt häftigt, och det är ganska skönt att jag inte lyssnat så mycket på musiken innan. Det har gjort att jag kan uppleva det på ett nytt sätt och inte färgas av nostalgi. Det kan vara svårt att jobba med musik som man har en relation till, man fastnar då lätt i gamla mönster.
Som soloartist har du redan ett eget unikt sound. Under fredagen släpptes singeln "You're not mine", och I höst släpper du ett fullängdsalbum. Kommer din medverkan i "Kärlek skonar ingen" att påverka ditt framtida uttryck?
– Musikaliskt kommer det nog inte påverka mig. Jag har ett uttryck som jag förvaltar och som jag tycker är viktigt för mig, men jag har under många år haft ett intresse om att skriva på svenska. Det har funnits en rädsla för det på grund av att jag har någon form av invandrarbakgrund, att jag kanske inte vågar använda orden på samma sätt. Samtidigt har jag älskat att jobba med det svenska språket när jag skrivit musik till barnradion, och det har varit väldigt uppskattat.
Tar det här projektet upp hela din tid, eller hinner du fortsätta skapa musik vid sidan av?
– Jag jobbar hela tiden med mig själv och med att ta fram nytt material, men fram till premiären den 9 oktober är det väldigt stort fokus på föreställningen. Hur mycket tid jag kommer att ha för att skriva musik för mig själv sen vet jag inte än, men det brukar alltid lösa sig, skrattar hon.