Så kom då beskedet: Åklagare Krister Petersson pekar ut Stig Engström, den så kallade "Skandiamannen", som Olof Palmes mördare och skriver därmed Palmeutredningens sista kapitel. Det hela meddelades under den presskonferens som hölls under onsdagen. Eftersom Engström varit död sedan 2000 är ett åtal inte möjligt och utredningen läggs ner – efter 34 år.
Saken är klar – det var ett antiklimax. Jag ser om delar av presskonferensen flera gånger på SVT Play och fastnar vid en formulering som nämns relativt tidigt in i sändningen. "Det går inte helt att avfärda att han skulle ha ingått i en större konspiration", säger Krister Petersson. Det går inte helt att avfärda... Frustrationen växer. Låt gå för oklarheter i eventuella konspirationer, det är inte det som utgör problemet – det stora problemet ligger snarare i att inte kunna avfärda något överhuvudtaget.
Palmegruppen signalerade tidigare i år att det framkommit ny teknisk bevisning till utredningen och Krister Petersson meddelade att ett svar i åtalsfrågan skulle komma under sommaren. Med det höjdes förväntningarna till skyarna. Hade man hittat mordvapnet? Var det tal om ny dna-bevisning? Vad kunde ligga till grund för de signaler som Palmegruppen och Krister Petersson sände ut? I princip ingenting skulle det visa sig. Utpekandet av Stig Engström som mördare grundar sig i stort på tidigare vittnesmål och förhör – inte ny teknisk bevisning. För protokollet går det givetvis inte att heller avfärda Stig Engström som mördare. Men vad är den insikten värd i sammanhanget?
Onsdagen den 10 juni 2020 kunde ha blivit datumet då Palmemordet fick sin definitiva lösning, då otaliga teorier på riktigt kunde ha avfärdats. Det gäller inte minst alla konspirationsteorier som florerat genom decennierna. Några känns igen från populärkulturen. Vi har bland annat filmen "Sista kontraktet" från 1998, regisserad av Kjell Sundvall och med Mikael Persbrandt i huvudrollen. Där lanseras en något rörig teori om en lönnmördare som med Säpos goda minne anlitas av en outtalad säkerhetstjänst i USA (läs CIA). Det är för all del en habil film som spänningsthriller betraktat men helt flippad ur ett konspirationsteoretiskt perspektiv. Sedan har vi såklart SVT-produktionen "En pilgrims död" från 2013, baserad på Leif GW Perssons böcker "Mellan sommarens längtan och vinterns köld" samt "Faller fritt som i en dröm". Här är det ett något troligare scenario som målas upp – inom fiktionens ramar märk väl – där Säpo spelar en ännu mer bärande roll.
Ingen av ovanstående produktioner har på något sätt utgett sig för att erbjuda verklighetsförankrade förklaringar. Däremot har de säkert gjort sitt till för att spä på redan existerande konspirationsteorier. Den typen av teorier lär inte försvinna efter onsdagens presskonferens. När utredningen nu läggs ner lär de snarare leva för evigt.