Under sensommaren fick Colin Nutleys klassiker "Änglagård" nytt liv. Denna gång i form av en musikal på Oscarsteatern i Stockholm.
Ursprungligen var tanken att musikalen skulle gå i mål i maj 2024. Men nu kommer nyheten att showen förlängs med nypremiär den 6 september – och med till viss del uppdaterad ensemble.
Sanna Nielsen är en av våra mest folkkära artister. I "Änglagård" tar hon över Helen Sjöholms roll som Rut.
– Jag var ändå lite chockad när samtalet kom, skrattar hon.
– Men jag är jätteglad. Det är en sån stor ära. Dessutom älskar jag "Änglagård". Och jag kommer själv från en liten by på typ 300 pers, så jag kan känna igen mig i en del av historien.
En ensemblemedlem som inte byts ut är Tommy Körberg. När tidningen når honom på telefon är han "hemma i stan" och gör sig redo för föreställning.
Kan man säga att föreställningen får nypremiär lite för att du och resten av teamet känner så starkt för hela showen?
– Javisst, men framför allt för att biljettförsäljningen går så bra. Alla är glada.
Hur är det att göra rollen som Gottfrid?
– Jo, att ta upp Ernst Günthers mantel är en förnämlig ordeal, som man säger. Men det är jättekul. Och att få spela någon som absolut inte är godmodig. Han är en glad man men med en stor sorg inom sig. Det finns mycket att plocka där. Och jag tycker det är kul att få vara lite skådis. Sjunga kan jag göra i sommar.
Just det, du kommer till Tullgarn med din efterlängtade "Grand Finale"?
– Ja, det ska bli jättekul. Det är bara det där med att spela på sommaren – man måste hela tiden titta upp mot himlen och vädret!
Tillbaka till "Änglagård", hur känns det att du ska spela mot Sanna Nielsen?
– Jättebra. Hon är längre än Helen Sjöholm, och när hon skäller på mig kan jag bli jätterädd.
Hur är det med hälsan?
– Den är bra nu. Men jag blev ju jagad av en streptokock två gånger. Först i hjärtat och sedan i ryggen. Jag gick med en penicillinpåse i en väska på axeln under repetitionsperioden. Men jag blev av med den – och streptokocken också. Det är bara att slita.
Det är många som följt den hemska händelseutvecklingen kring branden i Vagnhärad. Hade du någon relation dit?
– Ja, oja. Det är vår Ica. Jag kände han som ägde butiken och sjöng på hans födelsedag. Vi har åkt förbi och handlat mycket där och ibland haft hemkörning därifrån. Nu får vi försöka fixa det från Trossen.