"Jag var rÀtt stökig och snattade jÀttemycket en period", sÀger Kristoffer Triumf om barndomen i StrÀngnÀs.
â Jag hyrde ett hus i SkĂ„ne med familjen i början av augusti. DĂ„ hade jag ett bröd i ugnen, mat i spisen och tĂ€nkte: fan, sĂ„ hĂ€r vill jag mĂ„. NĂ€r det Ă€r mat pĂ„ gĂ„ng mĂ„r jag som bĂ€st.
Det kulinariska intresset har vÀxt sig större under de senaste Ären. Men allt började egentligen precis innan millennieskiftet nÀr den StrÀngnÀsbördiga Triumf jobbade som krogredaktör pÄ Nöjesguiden. Ett uppdrag som innebar tacksamma gratisluncher och middagar pÄ Stockholms finaste restauranger.
â Det var i en Ă„lder dĂ„ jag inte hade rĂ„d att gĂ„ pĂ„ finkrogar. Sedan dess har jag gillat att bĂ„de Ă€ta pĂ„ restaurang och laga mat. Eller ja, dĂ„ lagade jag vĂ€l inte sĂ„ mycket mat hemma. Men nu gör jag det.
Precis som nĂ€r passionen för lĂ„nga texter översattes till portrĂ€tt-podden "VĂ€rvet" blev nu Ă€nnu en passion till podd. "Tack för maten" â som slĂ€pps under tisdagen, Ă€r en "cookalong"-podd dĂ€r han, tillsammans med Nyhetsmorgon-kocken Siri Barje, lagar matrĂ€tter som Ă„hörarna ska kunna tillreda samtidigt som de lyssnar.
â Vi insĂ„g nĂ€r vi började spela in att det mĂ„ste vara underhĂ„llande Ă€ven om du inte lagar mat. Man ska kunna lyssna pĂ„ vĂ€g till jobbet eller hem och kĂ€nna att det Ă€r grejen man vill laga nĂ€r man kommer hem. Vi försöker sĂ€nka trösklarna till köket. Om en rĂ€tt Ă€r mellan ett till tio i svĂ„righetsgrad har det hittills aldrig varit över fyra.
För snart nio Är sedan startade Kristoffer Triumf intervjupodden "VÀrvet" som kom att bli en av landets största podcasts. Trots det knappa decenniet pÄ nacken hade han förra Äret över tio miljoner lyssningar, vilket mÄste anses vara en bedrift i ett medielandskap dÀr podcasts kommer och gÄr som molntÀcken.
Kristoffer Triumf vĂ€xte upp i ett medelklasshem pĂ„ Tingstuhöjden i StrĂ€ngnĂ€s. FörĂ€ldrarna, som var skilda, var bĂ„da lĂ€rare â nĂ„got som inte alltför sĂ€llan manifesterar rebelliska tendenser hos barnet. Triumf var inte ett undantag.
â Jag var rĂ€tt stökig och snattade jĂ€ttemycket en period, började röka tidigt och var en ganska jobbig son, tror jag. SĂ„ fort jag förstod att det fanns en vĂ€rld utanför ville jag dĂ€rifrĂ„n. SĂ€rskilt gymnasietiden var en lĂ„ng vĂ€ntan pĂ„ att vuxenlivet skulle börja. Min barndom var nog ganska trist och liknar det som Filip och Fredrik kallar för DDR-Sverige, det vill sĂ€ga att det roligaste som hĂ€nde under mĂ„naden var att cykla ned till Konsum och köpa en skiva.
Efter gymnasiet blev det en kort svĂ€ng pĂ„ skĂ„despelarutbildningen pĂ„ en Folkhögskola i Malmö. Men nĂ€r han insĂ„g att han hade scenskrĂ€ck sökte han sig till huvudstaden dĂ€r det var det en berg- och dalbana av korta gig pĂ„ reklambyrĂ„er, Nöjesguiden sĂ„vĂ€l som produktionsbolag. Men vĂ€gen kunde varit slĂ€tare om han bara gjort det hans förĂ€ldrar var experter pĂ„ â nĂ€mligen att plugga.
â Jag vĂ€grade sĂ€tta mig i skolbĂ€nken, utan ville jobba mig till min erfarenhet. Det var skitknepigt. Jag sökte jobb pĂ„ reklambyrĂ„er med mina texter frĂ„n Nöjesguiden. De fattade liksom ingenting, vad skulle de med det till? Och sĂ„ stod jag dĂ€r och bara: "kolla vad fint jag skrivit om Marit Bergman".
Under förra Äret hade "VÀrvet" tio miljoner lyssningar.
Den 5 mars 2012 slÀppte Kristoffer Triumf ut det första avsnittet av en ny intervjupodcast. I Sverige fanns vid den tiden inte sÀrskilt mÄnga poddar vÀrda namnet, och Triumf var sannolikt först med att göra en podcast med lÄnga, oavbrutna intervjuer.
â Det handlade jĂ€ttemycket om att jag i hela mitt vuxna liv varit en kugge i maskineriet och inte haft mitt eget maskineri. Sedan kunde jag inte i min vildaste fantasi tĂ€nka mig att jag kunde jobba med det. Min mĂ„lbild var vĂ€l att intervjua Felix Herngren som sedan eventuellt kunde ge mig nĂ„got jobb.
Men det var bara det blev en av landets frÀmsta poddar.
â Jag tĂ€nkte pĂ„ det hĂ€romdagen: att jag Ă€r en konstig typ av profil. För Johanna Nordström kĂ€nner man igen frĂ„n Instagram och tv, och likasĂ„ har David Sundin byggt upp sin karriĂ€r pĂ„ tv. DĂ„ Ă€r man ett face. Jag Ă€r en röst. Dessutom bor jag i Stockholm dĂ€r ingen höjer ett ögonbryn om E-type eller kronprinsessan trĂ€der in nĂ„gonstans.
Nu Àr det alltsÄ dags för ett nytt poddkapitel i livet. Men bebisen "VÀrvet" kommer han inte slÀppa pÄ ett bra tag till.
â Jag brinner fortfarande för att göra de hĂ€r intervjuerna. Skavlan har ju hĂ„llit pĂ„ Ă€nnu lĂ€ngre Ă€n jag, Ulf Elfving höll vĂ€l pĂ„ i 40 Ă„r och Anna Hedenmo Ă€r inne pĂ„ Ă„ttonde Ă„ret av "Min sanning". Man tröttnar inte.