Monumentala kontraster samsas när Wanås öppnar

Regnet öser ner och arbetet med att få de sista konstverken på plats pågår för fullt när TT anländer till skulpturparken Wanås Konst i skånska Östra Göinge några dagar före öppning.

På lördag startar säsongen, och i år har valet fallit på att visa upp verk av två mycket olika konstnärer. En av dem ägnar sig åt föreställande och mycket färgstarkt måleri. Den andra arbetar konsekvent med geometriska abstraktioner som ställts ut i parken.

"Övningar i seende"

Ett upprepande geometriskt mönster i ljusgult – men sett från andra hållet framträder istället rosa toner. I skuggan mellan träden skymtar ett av de tre verk i utställningen "Infinite geometry" av brittisk-bangladeshiska konstnären Rana Begum fram.

"No. 1067 tiles" – en abstrakt och geometrisk installation gjord av bemålade skånska takpannor – står redo att låta sig betraktas och upplevas från olika perspektiv.

– När man tittat på hennes konstverk så är det nästan som om man går därifrån med en lite annan blick. Hon ökar vår uppmärksamhet, säger Elisabeth Millqvist.

Mitt ute dammen framför idylliska Wanås slott har Rana Begum placerat ett annat verk – en pyramid bygd av tegelrör som på sitt sätt harmoniserar med den anrika omgivningen. Dagar då vattnet ligger spegelblankt tycks pyramiden dessutom förvandlas till en romb – om man tittar riktigt noga.

– Jag kallar det för övningar i seende. Hon är otroligt fascinerad av hur ljuset faller, hur skuggor faller och vilka reflektioner som finns i vattnet.

"Parallell verklighet"

Något helt annat väntar inne i en av Wanås gamla långlogar. Även här bjuds storskaliga verk – men nu med föreställande motiv. Enorma handmålade färgstarka kulisser av Martin Jacobson för tankarna till populärkultur som Disney liksom konsthistoriska motiv.

Det är starka färger och kittlande namn som Katedralen, Slottet och Svanen, som med sin enorma storlek tar över hela synfältet hos betraktaren. Från golv till tak breder verken ut sig – den största kulissen mäter hela 16 gånger 9 meter.

Martin Jacobson har en förhoppning om att publiken ska få känslan av att kliva in i en dröm.

– Jag hoppas att de ska få upplevelsen, när de går in i det stora rummet som är som en blandning mellan kyrka och ladugård, av att gå in i en parallell verklighet. En dröm, berättar han och fortsätter:

– Man blir omsluten av målningarna.

Kontaktade Wanås

Det är inte första gången de här handmålade kulisserna visas upp. Merparten har nämligen varit en del av Jonas Gardells tidigare uppsättning "Queen of f*cking everything". Verken, från början beställda av Gardell, har fått växa fram i ett slags växelverkan mellan konstnären och manusförfattaren – utifrån tesen att "göra det omöjliga möjligt".

Efter Gardells föreställning kom fina showrescensioner, och med avslutad föreställning hade kulisserna därmed kunnat falla i glömska.

Men så har det inte blivit, berättar Jonas Gardell.

– När vi började närma oss slutet så tänkte jag att det här måste vi försöka hitta ett sätt att visa. Vi tog kontakt med Wanås, för det finns inte så många ställen som har plats för det.

Varar i minst 100 år

Samtliga av säsongens verk är tillfälliga och går bara att uppleva under kommande säsong. Med ett undantag.

Rana Begum har skapat en enorm geometrisk gångstig som ringlar sig fram vid Wanås slott. En 300 meter lång gångstig lagd i olikfärgade plattor av bränd lera, som i både färg och geometrisk form samspelar med omgivningarna. Verket är inspirerat av själva miljön vid Wanås, säger konstnären själv över telefon från London.

– Jag ville återspegla platsen, med dess arkitektur och historia. Det var viktigt att utformningen reflekterade det, berättar Rana Begum och fortsätter:

– Jag älskar arkitekturen där – formerna och geometrin som framträder i den.

Själva gångstigen, som börjar vid en öppning i den gamla stenmuren, kommer att ligga här i minst 100 år – troligtvis mer. Rana Begum hoppas att besökarna ska känna ett slags flöde.

– För mig är det viktiga hur människor dras in, och geometrin ger ett naturligt flöde till gångstigen och vidare in i skulpturparken och galleriet. Det är viktigt att den möjliggör det, och om besökarna också känner så när de går omkring så känns det som om jag lyckats.