Lina Larsson är 27-åringen som gått på St: Eskils gymnasium, jobbat på restaurang i Norge, bott i en bil i Australien ("om jag skulle välja mellan stadslivet i Sydney och friheten i att bo i en bil och knappt äga ett par skor så väljer jag bilen") och tränat Muy Thai i Thailand. Efter resorna köpte hon ett hus i Borsökna utan el och avlopp, som hon med sina egna två händer renoverade och flyttade in i. Så hur gick det till när hon bestämde sig för att bli en av brevskrivarna till bonden Filip Nilsson i årets "Bonde söker fru"?
– Jag har kommit till det stadiet i livet där jag känner att jag är färdig med äventyrandet och redo att dela allt fint i mitt liv med någon. Jag kollar egentligen inte på tv, men det enda jag faktiskt tittar på är "Bonde söker fru." Jag hade aldrig tänkt att det var något för mig, tills det dök upp en väldigt charmig man i rutan som ändå bodde i närheten av mig... Och då bara blev det så!
– En annan anledning till att jag sökte är det nog för att jag är lite gammalmodig i mitt sätt att tänka och vara. Jag tycker om att gå på riktiga dejter, jag är till exempel inte alls förtjust i Tinder. Jag gillar att bli utbjuden på riktigt. Skulle jag fått hem ett brev hade jag tyckt det var det charmigaste som finns!
Hur var det att se dig själv i tv-rutan?
– Det var jättekonstigt, skrattar Lina Larsson och fortsätter:
– Den känslan som jag hade i Sundbyholms slott där vi spelade in motsvarar inte riktigt vad jag tycker att jag utstrålar i rutan. Men det är klart, produktionen måste ju välja ut vissa delar.
Var det nervöst att sitta och vänta på sin tur att få träffa Filip för första gången?
– Ja, det var det. Jag var bland annat nervös för att jag inte visste vilken ordning vi skulle träffa honom i. När de andra tjejerna sedan kom ut ur rummet så fick jag sakta men säkert en bred uppfattning av Filip bara av att lyssna till deras små historier. Men när det väl var dags för mig så kände jag mig trygg, det var dags att lägga in den sista stöten så att säga, skrattar hon.
– Jag är faktiskt väldigt trygg i mig själv, jag visste att han skulle få "take it or leave it." Eftersom jag kände så var det bara att gå in och försöka vara sig själv.
Hur har responsen varit från vänner och familj som sett programmet?
– Än så länge bara positiv. Det känns väldigt roligt, jag hade räknat med vad som helst. Den här världen är så full av åsikter. Oavsett vad som kommer i framtiden så kommer jag välja att fokusera på det som är bra.
Du nämnde dans och Salsa i programmet. Är det något du håller på med?
– Ja, jag har dansat mycket genom åren, bland annat i Västerås och Stockholm. Mest Salsa och andra latinrytmiska danser. Jag slutade när det blev för intensivt med danslivets alla kvällar, helger och nätter. När jag köpte hund och hus fick jag välja bort det, och så står karriären mycket i fokus för mig just nu.
Tvekade du någonsin över den möjliga framtiden att leva på en bondgård?
– Nej, min mamma och hennes man äger en gård med elva islandshästar ute på landet, och jag har haft en del av min uppväxt där. Jag bor själv med skogen tätt inpå, och min plan oavsett bonde eller inte är att ha både höns och får på tomten.