De flesta av oss känner till motiven – fiskargubben, det gråtande barnet, någon idyllisk skärgårdsmiljö eller en spegelblank sjö över vidsträckta skogslandskap. Så brukar det i regel se ut när man talar om den klassiska Hötorgskonsten – om den inte bearbetats av Ola Niklasson vill säga. Plötsligt kan fiskargubben ha förvandlats till en hipster, det gråtande barnet till en Harry Potter-inspirerad Arsenal-supporter och så mitt i skogslandskapet, det klassiska Alien-monstret som plockar vitsippor.
För Ola Niklasson vilar nämligen konstnärskapet på en idé om återbruk. Han reser Sverige runt och köper in gammal Hötorgskonst på loppisar, och adderar sedan små egna detaljer över motiven, inte sällan med en populärkulturell blinkning.
– Det började för ungefär tio år sedan när jag var på en loppis för att leta efter bra ramar. Det funkar lite så att man köper själva ramen och så slängs det som finns inuti, berättar han.
– Vid den här tiden hade jag hittat en tavla som jag skulle slakta för ramen. Men så hade jag samtidigt lite brist på en julklapp till min frus ena lillebror. Jag tänkte att jag kanske kunde göra något av tavlan.
Motivet på tavlan visade en strand där stora pinnar sticker upp från marken. Niklasson gjorde några drag med penseln och helt plötsligt hade han skapat gigantisk and med abnormalt långa ben.
– Det var ju en ren plojgrej men sedan ville den andra lillebrorsan också ha en tavla. Sedan hade de en massa kompisar som också var intresserade.
På den vägen är det. Tio är senare har detta blivit Niklassons huvudsakliga koncept som konstnär. Han har haft flera utställningar och auktionerat ut verk i Musikhjälpen. I höstas bjöds han också in till Netflix stora Stranger Things-utställning på Färgfabriken i Stockholm.
Just de populärkulturella referenserna som du ofta lägger in i tavlorna, vad bottnar det i?
– Jag tycker att det är roligt att leka med det. Mest är det ju referenser från min egen uppväxt, Stjärnornas krig till exempel, och filmer som var populära när jag gick i högstadiet på 80-talet.
Men dåtidens konstnärer då, hur skulle de reagera om de visste att en nutida förmåga "inkräktar" på deras tavlor? Det kan vi såklart inte veta men Niklasson understryker att han försöker ta så stor hänsyn till det som möjligt.
– Tavlor som jag tror att många kan vara intresserade av köper jag överhuvudtaget inte. Ofta blir det reproduktioner som jag köper. Sedan är det ju också så att många av de här loppistavlorna samlas in och eldas upp. Jag tycker att min konst blir ett fint sätt för dem att leva kvar, säger han.
Hur brukar folk reagera när de ser dina tavlor?
– De som inte känner till mig brukar först bli lite förvirrade. En del hinner gå ifrån tavlorna tills någon plötsligt ser vad som faktiskt visas och förstår vad det handlar om. Då kommer folk tillbaka och så brukar det bli ganska mycket skratt.
Är det aldrig någon som har blivit upprörd över ditt koncept?
– I början trodde jag nog att en del skulle bli arga, att folk tycker det är hemskt att jag målar på andra konstnärers tavlor. Men så har det inte blivit.
Utställningen, "OLA_ART", har sin vernissage på NK-villan på lördag och pågår sedan till den 15 februari. På lördag visar även Magnus Olsson en fotoutställning i lokalerna, där bilderna uteslutande har tagits med den egna mobilen.
