Jag har en hemlighet som jag tänker avslöja.
Jag är egentligen jättepretentiös.
När det kommer till kultur- och nöje föredrar jag skönlitteratur över tv-serier. P1 över P3. Här om kvällen tvingade jag halva släkten att genomlida den oerhört knepiga franska långfilmen "La Haine" från 1995 bara för att jag är à jour med den franska nyhetsrapporteringen och hur denna korrelerar med den komplicerade, svartvita filmen i fråga.
När jag får frågan: "Vad lyssnar du på för musik?" är mitt svar samma som Joaquin Phoenix legendariska replik från filmen "Joker" från 2019:
"...You wouldn't get it."
Således kan ni säkert förstå att konsertbesök för mig är synonymt med att tvingas bränna ganska mycket pengar. Ingen missade väl att Bruce Springsteen tidigare i sommar intog Ullevi. Jag kikade på de biljetterna. Har ni hört talas om "dynamisk prissättning"? Jag ska inte tråka ut er med detaljerna. Men det är en term som innebär att biljetter till till exempel Bruce eller Beyoncés konserter lätt uppnår fyrsiffriga belopp.
Kanske inte omöjliga summor för en person i singelhushåll med okej ekonomi.
Men definitivt knepigt för den ensamstående föräldern som vill ta med tvillingarna till Friends Arena.
Varför nämner jag allt det här?
Jo, för att jag vill ta tillfället i akt att uttrycka min tacksamhet över de många sörmländska gratiskonserterna.
Den senaste tiden har artister som Little Jinder och Timo Räisänen uppträtt i Katrineholm. I Eskilstuna har konsertbesökare helt gratis kunnat se både Janne Schaffer, Eric Gadd, Klara Hammarström, Hanna Ferm och Måns Zelmerlöw. Och i augusti uppträder bland annat Staffan Hellstrand och L1na i Nyköping.
Inför dessa artisters spelningar har pretto-Felix inledningsvis känt motstridiga känslor. Många av dem är ju så... Mainstream! Och flera av dem är ju rent av kommersiella!
Men i min roll som Felix nöjesreportern har jag vid upprepade tillfällen ryckt ut med kamera, penna och block för att bevaka dessa spelningar.
Och vet ni?
De är banne mig alltid asbra.
Prettot i mig har vid flera tillfällen häpet sett på hur jag med ett brett leende stampat takten med foten och i mitt block antecknat typ: "Klara Hammarström kör 'Run to the hills' – och fasen vad det svänger!" eller "Vem hade trott att Hanna Ferms röst skulle låta så bra live?"
Visst, jag förstår att ordet gratis kanske egentligen är fel för att beskriva dessa konserter. På något sätt betalar vi ju, inte minst när – till exempel – vår blotta närvaro blir en pjäs i Rix FM-reklamens stora maskineri.
Men jag tror inte att personerna som inte hade råd att ta med familjen till The Weekend i Stockholm bryr sig om det. Tvärtom är viben nästan alltid på topp under dessa evenemang. Och själv känner jag mig mer och mer rörd över att de finns.
Jag har en hemlighet till som jag tänker avslöja.
Jag är egentligen inte särskilt pretentiös alls. Och jag tror att jag kommer minnas Måns Zelmerlöws "Heroes" från Fristadstorget i Eskilstuna som en av höjdpunkterna under nöjesåret 2023.