Tjenare, Fredrik!
Kul att du kom till oss. En superlärare som du ska ju inte bara hänga i storstäderna med dem som tror att de är nått. Nä, vi behöver dig. Kul med din folkupplysning om att vara mänsklig. Det var stort.
Fullsatt var det också, och det är det inte ofta här i Nypan. Vi sitter mest framför tv:n. Men inte jag, bara en gång i veckan, när det är fredagsunderhållning. Du har liksom blivit min vuxenkompis. Du kan ju allt, inte som han den där lille, som inte ens vet vart han är på väg.
Kul också att du var så lik dig: lång, stilig kavaj, gosigt skägg, med roliga dialekter. Och du hörde väl alla gapskratt. Men vi var ju i din ålder, så vi har råd med femhundra spänn för att få skratta åt oss själva.
Det blir en kvarts miljon. Gulp, nog var du nervös i början, ensam på scenen. Du borde gjort som andra kändisar som snart kommer hit: Lill, Jill, Özz och Måns, Nordman, Molly. De har med sig nån.
Ändå gjorde du entré som rockstjärna till dundrande dålig musik. Fort pratade du och skrattade högt åt dina egna skämt. Och inte gick det att se dig heller, det var ju dimmigt på scenen.
Men det tog sig, när de hittade ljusknappen och när du plötsligt hade publiken i din hand, och det blev Folkskollärarens roliga timme, fast med update till senaste 2020-versionen med 3D-animationer av Darwin och vad som rör sig i vår hjärna. Ja, inte visste jag att ditt och mitt överjag heter Siri och kan prata.
Vilken superlektion, så hör av dig till TED Talks. Men då måste du stryka, och det vore synd. Ok, ta gärna bort det där hånfulla mot tjock-tv. Jag hade min till i julas. Och var inte såå elak mot den där Borg, tidigare finansministern. Han blev ju av med jobbet efter sin fyllegrej (fast visst fick han en nytt toppjobb rätt snart?).
Och vilken mysig avslutning, när du satte dig på pallen, äntligen, efter allt ditt gående fram och tillbaka. Och så rundade du av. ”Du har bara ansvar för dina handlingar.”
Brr. Jag har alltså inga mänskliga rättigheter. För det är bara fernissa som skiljer min hjärna från djurens. Bara skyldigheter. Att tänka på andra.
Gosigast av allt, Fredrik, var det när du erkände att även du innerst inne bara är sju år och son till en järnhandlare i Eskilstuna. Det är jag också, fast till en metallarbetare i en bondhåla i Västergötland, där vi inte ens kan prata rent.
Vi borde ses på en öl, tala om Livet och Ondskans problem.