Nog håller Nymos på sina traditioner. Ska det vara julshow ska det vara glitter och tomtar och julstök och julröda färger. Minsann. Och då behövs det en riktig grovstädning på scenen innan allt kan börja.
Alltihop hålls väl förberett ihop av presentatören Marie Bergström Löfgren, som före och mellan sångnumren berättar en ström av fakta, kända och okända. Hon älskar julen och mormors gamla recept på bröd och kakor. Och blir det någon gång för många detaljer, tja varför klaga när det snart är jul.
Och visst hör julen hemma i det gamla bondesamhället där man ovanligt nog försökte kosta på sig lite extra av mat och gåvor, och då även sparvarna skulle ha sin julkärve. Men bara en, enligt Anton i Katthult. Lite måste man snåle, aldrig slöse.
På scenen ser vi till och med en julsläde med knallröd jultomte. Men Nymos-kören hänger också med sin tid.
Ja, kören passar faktiskt på att fira sina tjugo år med en rolig nyskriven sång av medlemmen Carl Töllborg. Den handlar om hur glad man blir av att ta notpärmen under armen och gå till övningen. Och så är det. Sången ädla känslor föder åt sångarna. Som publik blev jag också glad av deras glädje, ibland också lite gramse på att en del måste öva på att lyssna in sin egen klang och tonhöjd.
Även sångerna hänger med sin tid. Den yngsta kören har arbetat jättefint med att rappa som Tre tomtegubbar. Och så har någon bytt ut chili con carne till ris à la Malta, men ungdomarna klarar fint att låta som The Real Group.
Cecilia Werner och Caroline Engström intar scenen som två haute couture-lyxfruar som just shoppat de mest exklusiva kläderna. Men det är Henrik Dorsin som skrivit låten om att tomten är kommunist med sin fördelningspolitik.
Och om kvällen någon gång hotar att bli alltför mysigt kramgo framför brasans gemenskap, så rymmer texterna också allvar: hoppas pappa ska vara skapligt nykter i år; ingen familj, inga paket.
Mycket starkt blir det när Carl Töllborg med sin egen sång om världskriget i Flandern och eldupphör i skyttegravarna julen 1914 slår sig ihop med Kenth Nyqvist. "Blue Christmas" är bra. Men det här griper tag; bra också med fotona från kriget på bildskärmen.
Så nä nä, jag ska inte ha några julklappar i år. Heller.
Men gärna ett par nyrenoverade öron. För jag fick ofta kämpa med att ljudet var för starkt och även vasst, mest kanske från orkestern, ibland även sången.