Ă rets Grammisvinnare i kategorin Jazz, Amanda Ginsburg, besökte Oxelösund under mĂ„ndagskvĂ€llen. Sedan debutalbumet âJag har funderat pĂ„ en sakâ har det gĂ„tt som tĂ„get: Olle Adolphson-stipendiat, AllsĂ„ng pĂ„ Skansen, Ă rets nykomling i P2 Jazzkatten, Skaps Jazzpris och konserter för utsĂ„lda hus.
Ăven i Oxelösund Ă€r Koordinaten full till sista stol. Vilket Ă€r fantastiskt att se. För detta Ă€r ingen artist med storslagna och svulstiga gester utan hon ger ett sĂ„rbart och lite trevande intryck, som samtidigt Ă€r sĂ„ befriande. Amandas musik Ă€r som en mjuk ullfilt att vira in sig i en grĂ„ novemberdag. Hon ger oss smĂ„ finstĂ€mda jazzpĂ€rlor och rör sig otroligt fint mellan jazz och visa. Hon bjuder ocksĂ„ in oss till sin kĂ€nslovĂ€rld dĂ€r hennes poetiska texter ger oss smĂ„ inblickar i hennes dagliga liv. En fredagsöl med goda vĂ€nner sjungs det om i den fina âFlykten frĂ„n vardagenâ och en skĂ€rgĂ„rdssemester illustreras sĂ„ underbart ljuvligt i âHavsmelodiâ.
âI de mĂ„nga valens landâ nĂ€mner hon sitt ambivalenta förhĂ„llande till skapandet. Om problematiken att veta om man har hittat nĂ„got unikt, för att sedan ramla ner i tvivlets brunn. Som inte Ă€r sĂ„ lĂ€tt att klĂ€ttra upp för. Men att det gĂ€ller ju att kĂ€nna igen en sabotör nĂ€r man stöter pĂ„ en och framförallt klappa snĂ€llt pĂ„ sina darlings. Det blir Ă€ven en fin övergĂ„ng till hennes lĂ„t âStĂ„r vid mitt ordâ.
Amandas mellansnack Ă€r som smĂ„ dagboksanteckningar. Ădmjukt berĂ€ttande om livet i det stora och i det lilla. Hon konstaterar ocksĂ„ lite stolt, tĂ€nk att det blev en Grammis av ett debutalbum. För att dyka ner i nĂ€sta melankoliska jazzvisa. Och hon lyser som starkast i de mindre numren, dĂ€r hennes genuina framtoning verkligen kommer fram.
KvĂ€llens största gĂ„shudsögonblick Ă€r nĂ€r hon tolkar Olle Adolphson âNu har jag fĂ„tt den jag vill haâ med bara Ludwig Eriksson pĂ„ kontrabas. Det avskalade arrangemanget dĂ€r hennes röst accentuerar och följer de dova tonerna frĂ„n basen Ă€r en riktigt fin uppvisning pĂ„ hennes musikaliska talang.
Hon nÀmner ocksÄ jazzartistens hÄrda ekonomiska tillvaro i Sverige och förklarar mjukt hur viktigt det Àr att stödja musiker genom att gÄ pÄ arrangemang som kvÀllens.
Efter sin avslutande âVintern rasar inâ sĂ„ Ă€r det nĂ€stan sĂ„ att jag förvĂ€ntar mig att det har börjat snöa nĂ€r jag gĂ„r ut i den mörka novembernatten. För Amanda Ginsburg och hennes fantastiskt duktiga kompband bjöd pĂ„ en förtrollande musikalisk kvĂ€ll, som trĂ€ffade precis rĂ€tt i hjĂ€rtat.