Årets Grammisvinnare i kategorin Jazz, Amanda Ginsburg, besökte Oxelösund under måndagskvällen. Sedan debutalbumet ”Jag har funderat på en sak” har det gått som tåget: Olle Adolphson-stipendiat, Allsång på Skansen, Årets nykomling i P2 Jazzkatten, Skaps Jazzpris och konserter för utsålda hus.
Även i Oxelösund är Koordinaten full till sista stol. Vilket är fantastiskt att se. För detta är ingen artist med storslagna och svulstiga gester utan hon ger ett sårbart och lite trevande intryck, som samtidigt är så befriande. Amandas musik är som en mjuk ullfilt att vira in sig i en grå novemberdag. Hon ger oss små finstämda jazzpärlor och rör sig otroligt fint mellan jazz och visa. Hon bjuder också in oss till sin känslovärld där hennes poetiska texter ger oss små inblickar i hennes dagliga liv. En fredagsöl med goda vänner sjungs det om i den fina ”Flykten från vardagen” och en skärgårdssemester illustreras så underbart ljuvligt i ”Havsmelodi”.
”I de många valens land” nämner hon sitt ambivalenta förhållande till skapandet. Om problematiken att veta om man har hittat något unikt, för att sedan ramla ner i tvivlets brunn. Som inte är så lätt att klättra upp för. Men att det gäller ju att känna igen en sabotör när man stöter på en och framförallt klappa snällt på sina darlings. Det blir även en fin övergång till hennes låt ”Står vid mitt ord”.
Amandas mellansnack är som små dagboksanteckningar. Ödmjukt berättande om livet i det stora och i det lilla. Hon konstaterar också lite stolt, tänk att det blev en Grammis av ett debutalbum. För att dyka ner i nästa melankoliska jazzvisa. Och hon lyser som starkast i de mindre numren, där hennes genuina framtoning verkligen kommer fram.
Kvällens största gåshudsögonblick är när hon tolkar Olle Adolphson ”Nu har jag fått den jag vill ha” med bara Ludwig Eriksson på kontrabas. Det avskalade arrangemanget där hennes röst accentuerar och följer de dova tonerna från basen är en riktigt fin uppvisning på hennes musikaliska talang.
Hon nämner också jazzartistens hårda ekonomiska tillvaro i Sverige och förklarar mjukt hur viktigt det är att stödja musiker genom att gå på arrangemang som kvällens.
Efter sin avslutande ”Vintern rasar in” så är det nästan så att jag förväntar mig att det har börjat snöa när jag går ut i den mörka novembernatten. För Amanda Ginsburg och hennes fantastiskt duktiga kompband bjöd på en förtrollande musikalisk kväll, som träffade precis rätt i hjärtat.