En julkonsert ska förstås i första hand upplevas. Inte bara analyseras. Speciellt gäller detta när det är en kör som sjunger. Då räcker det långt om bara stämningen infinner sig. Helst i en kyrka för högtidlighetens skull och för akustikens rymd. Men en konsertlokal kan också fungera.
Så blev det i söndags med körsångarna i sobert svart och julrött och med en lagom utsmyckning av scenen med grönvita julblommor, låtsassnö, en kälke och en julgran.
Sedan var det skönt att så stor del av programmet rymde just högtidliga och sakrala sånger med en värdig stämning och många av dem a cappella så att körklangen verkligen hördes.
Finast av allt blev nog att kören utantill som extranummer sjöng ”Jul, jul, strålande jul”. Jag håller med dirigenten om att den sången bör vara med på varje julkonsert.
Då men också långt tidigare stod det klart att kören fått en nytändning. Några sångare är också tillbaka i leden. Men mest beror det säkert på att kören sedan ett halvår har en ny dirigent i Jacob Mølgaard Laustsen, även aktiv som körledare i Södertälje. Han är utbildad i Danmark och sedan vidare i Sverige för sådana som Anders Eby, Stefan Parkman och Andrew Parrot, både med kör och orkester.
Och det var en fröjd att se honom i aktion. Så levande! Vilken tydlighet! Så lätt det måste vara att följa och inspireras av honom. Längst ut i fingerspetsarna höll han kvar ett långt bortdöende diminuendo på ordet "amen". Fantastiskt fint!
Någon gång fick han hålla i med full kraft så att kör, solist och piano inte skulle gå isär, men så var det också i ett kanske alltför avancerat nyarrangemang av "Ding, Dong, Merrily".
Det hördes också i hans kloka presentationer hur han betonade texternas innehåll, och han väjde inte för att nämna deras religiösa innehåll. Bra.
Ja, även "En skrift i snön" av Benny Andersson fick en djupare innebörd. Och med kör och fint piano till och utan popröster gick det att njuta även av "En stjärna lyser så klar".
Annars vill jag framhålla hur fint och värdigt Carl Nielsen lät med danska texten "Forunderligt att sige". Likaså Niels La Cours klangfulla version av "Ave Maria". Och så förstås körmästaren Morten Lauridsen med hyllningen till det nyfödda ljuset: "O Nata Lux".
Det måste sist dock sägas att kören lät som allra bäst när pressen och svårigheterna inte var som störst, inte heller när den var uppdelad i mindre grupper. Någon mer hög tenor och djup bas skulle vara en dröm liksom ytterligare någon hög sopran för klangbalansens skull. Så här finns utmaningar. Lycka till.