Elin Eriksson är antikvarie vid Eskilstuna stadsmuseum, hon är författare till boken ”Eskilstunas okända 1700-tal – livet i en annan tid” som släpps onsdag den 19 maj.
På onsdag den 19 maj släpps stadmuseets nya bok ”Eskilstunas okända 1700-tal – livet i en annan tid”.
Upprinnelsen till boken är arbetet med den fasta utställningen "Eskilstunas 1700-tal" som finns att se på museet.
– Jag gjorde mycket research till utställningen och vi ville gärna göra något mer av allt material som inte fick plats i utställningstexterna.
Då fick Eskilstuna stadsmuseum, med stöd från stiftelsen Lagerberg, beviljat att inte bara skriva en bok av "överblivet material" utan även att fortsätta forska. Elin Eriksson gick all in i uppgiften med ambitionen att lyfta fram sådant som inte redan är känt.
Omslaget till boken som finns till försäljning i Eskilstuna stadsmuseum och går att låna på biblioteken i Eskilstuna från onsdag den 19 maj.
Hon valde att dels fokusera på den första delen av 1700-talet – perioden mellan Rademachertiden på 1600-talet och Fristadens inrättande 1771 – och dels att i möjligaste mån skildra vanliga människor.
– Jag har velat komma åt vardagsliv och den lilla människan, säger hon.
Det låter kanske lite färglöst, men det hon hittade var inga gråa möss direkt, utan färgstarka karaktärer med spännande och ibland tragiska livsöden.
– Man hade väldigt mycket begränsningar och hårda lagar. Kyrkans makt var stor. Men så fanns alla dessa oregerliga individer, som lyckades hitta sina egna vägar att leva.
Elin fann ett stort elände och mycket som var orättvist. De som var fattiga hade inte så lätt att välja sitt eget liv.
– Men jag slogs av kämpaglöden, att man inte bara passivt fann sig i sitt öde utan alla jobbade på som sjutton för att få det lite bättre.
Livet i Eskilstuna för 300 år sedan var annorlunda mot i dag, men på många sätt också sig likt. Eskilstunaån flöt igenom staden då som nu och invånarna strävade på för att få livet att gå ihop.
Dessutom hittade Elin Eriksson en massa exempel på skoj och festande.
– Det är lite glädje också mitt i allt arbete och det hårda livet.
Så vad roade sig folk med på den här tiden?
– Det var ju en hel del drickande, men också mycket musik och dans. Man hade kanske en fiol och spelade hemma eller tog med den någonstans.
Sedan fanns det nöjen som inte sågs som något positivt, såsom kortspel.
– Det klagades det mycket på, det ansågs oordentligt, men det hände hela tiden ändå.
Elin Eriksson har genom att leta i olika källor lyckats resa i tiden och kunnat följa några olika personers öden. Däribland boddrängen (butiksbiträdet) Magnus Strand, som tycks ha ägnat sig mycket åt nöjen.
– Han hade en massa kompisar som besökte honom på hans arbetsplats, de hängde där. De satt och skojade och skrattade under arbetstid.
Genom att följa Magnus fann Elin också exempel på vad som var humor under tidigt 1700-tal. En piga berättar i källorna hur Magnus kom paddlande till gården och välte omkull en stor öltunna. Han var utklädd i kvinnokläder och ställde till en scen.
– Det tyckte de var jätteroligt, berättar Elin Eriksson, som hittat mycket av sitt material i domböcker, där det finns vittnesmål i olika ärenden.
Där kunde hon se att män och kvinnor dömdes efter olika måttstockar.
Magnus Strand var en spelevink som röjde runt. Han möttes av stor förståelse av omgivningen.
Magnus var 25 år gammal och helt klart vuxen. Men han ursäktades med att han bara var lärling, en "yr yngling" som hade fått för stort ansvar.
– Den ursäktande attityden har jag inte sett något av när det gäller kvinnor, säger Elin, som beskriver många kvinnoöden i boken.
En piga som anklagades mot sitt nekande för att ha stulit en silversked, förlorade all heder, och kvinnor som blivit gravida utanför äktenskapet fick oftast enorma problem eftersom de utpekade fäderna kunde svära sig fria med handen på bibeln.
Men på vissa sätt agerade män och kvinnor mer lika varandra än i dag. Kvinnor kunde slogs med knytnävarna, och en äldre dam kunde röka pipa och ta en sup utan att någon höjde på ögonbrynen.
Många av kvinnorna i 1700-talets Eskilstuna rökte pipa, tog sig ett järn och slogs med knytnävarna.
Och till slut tog samhällets tålamod med Magnus Strand slut. Han försnillade en större summa pengar och dömdes till döden. Han benådades dock och blev skickade att göra straffarbete.
Boken är inte kronologiskt upplagd utan indelad i olika teman. Ett kapitel handlar om pesten som kom till Eskilstuna 1710 och dödade uppåt 15 procent av de drygt 500 Eskilstunaborna.
Andra avsnitt handlar om hur man bråkade, sedlighetsbrott, folkhälsa eller hur dåtidens återbruk och andrahandsmarknad såg ut.
I ett år har Elin Eriksson arbetat intensivt på heltid med boken och ägnat otaliga timmar åt att läsa gamla domstolsprotokoll som finns arkiverade i Uppsala.
– Det har varit fantastiskt roligt. Det är det här jag brinner för, säger hon.