Som Sebbe Staxx rappade han om förorten, sociala orättvisor och klasskillnader. Samtidigt satt han fast i tungt drogmissbruk, dömdes för narkotikabrott och olaga vapeninnehav. Allt vände när han blev frälst. Han bröt med Kartellen, med alkohol, droger och sitt kriminella förflutna.
I januari kommer Sebastian Stakset till Stiga Sports Arena i Eskilstuna som en av huvudaktörerna på "Det finns hopp", ett stort tredagarsmöte arrangerat i samarbete mellan Heart of Evangelisation och en rad kyrkor i Mälardalen.
Vad hände?
– Jag hade sedan ganska länge insett att min situation var ohållbar och att jag måste hitta en väg ut. Jag försökte sluta flera gånger, men åkte dit igen, gång på gång.
Du greppade ändå att det höll på att gå åt skogen?
– Jo, men för det mesta struntade jag i det och tänkte att det spelar ingen roll om jag inte blir mer än 25. Problemet var att jag fick barn. Eller räddningen. Jag hade ansvar för någon mer än mig själv. Ett ansvar jag inte klarade av. Det gav starka skam- och skuldkänslor.
Som nådde igenom?
– Ja, jag fick träffa min dotter i fängelset, det var en hjälp. Men trots att jag ville sluta så kunde jag inte. Jag klarade inte av att vara nykter och tänkte att det vore bättre för min familj om jag inte fanns.
Han började fundera på att ta livet av sig. Planen var att hoppa framför tåget. Han hade till och med bestämt vilket.
– Men så ringde min brorsa och sa "Vi har betalat ett behandlingshem åt dig för du behöver hjälp." Då förstod jag att någon räddat mig, jag kunde inte se det som annat än att en högre makt brydde sig.
Upplevelsen startade en resa som efter flera försök och misslyckanden ledde fram till ett nytt liv.
Sebastian Stakset säger att hur ironiskt det än kan låta så var det Kartellens grundare Leo "Kinesen" Carmona, dömd för medhjälp till mord, som först satte honom på spåret.
– Jag beklagade mig för honom. "Jag kommer aldrig att bli fri". Han svarade: "Om du testat allt är Jesus det enda du har kvar nu".
Kinesen av alla människor?
– Ja, Gud använde honom. Jag tog kontakt med hans mamma som är pastor och tog emot Jesus. Det var som om det kom en högtryckstvätt inombords med nåd och kärlek och förlåtelse. För första gången kände jag att jag kanske skulle lyckas. På den vägen är det.
Du bröt med dina vänner. Hur reagerade de?
– De var lite förvirrade. Jag hade ju redan sagt att jag var kristen och gick till kyrkan. Men jag föll gång på gång. Nu var det annorlunda. Jag var frälst på riktigt. Från att ha pratat med Kinesen varje dag i tio år ville jag inte alls ha kontakt.
Vad är det i din musik och din person som gör att du berörde när du rappade i Kartellen och fortfarande berör, men nu som predikant?
– Jag tror det är det sociala engagemanget. Jag hade det i Kartellen också, även om det var felriktat. Nu vill jag att fler ska få möta det där molnet av kärlek som har förvandlat hela mitt liv. Jag, som är klassad som både alkoholist och narkoman, känner inte längre något sug efter droger. Jag svär inte ens. Det är jättekonstigt. Förr kunde jag inte säga en hel mening utan att svära minst tre gånger. Jesus säger ju att vi ska få den helige ande. Den kraften jag har i mig fanns inte förr. Något nytt har flyttat in i mig.
Du är medlem i Livets ord. En del menar att du gått från en extrem rörelse till en annan.
– Först och främst så jobbar jag i alla kyrkor: Svenska kyrkan, pingstkyrkan, Frälsis. Sedan är Livets ord inte som det utmålas i media. I Uppsala uppskattas församlingen av kommunen, polisen och socialen för sitt jobb. Under flyktingvågen 2015 ryckte många medlemmar ut och öppnade sina hem. Det känns bra att koppla med dem. Jag vet att folk säger att jag gått från den ena extremen till den andra. Men jag är realist. Jag knarkade för att känna, drack för att dämpa. Nu har jag hittat något som ställer till rätta det som var trasigt inombords.
När Sebastian Stakset senast var i Eskilstuna för tre år sedan kom 800 personer till Pingstkyrkan. I början av juni i år var han på plats igen. I en folktom kyrka där hans framträdande livestreamades på grund av corona.
Hur kändes det med en tom kyrka?
– Bra, för vi väntar på arenan i januari.
Vad ska du göra då?
– Sprida hopp och hålla ett klassiskt väckelsemöte. Det har lockat människor i 2000 år, det är det inte mycket annat som gjort.
Hur mår Kinesen?
– Mycket bättre. Han har också vänt sitt liv och blir snart fri.