Vi har avtalat tid utanför biograf Victoria på Söder i Stockholm. Det är mitt på eftermiddagen, mycket folk i rörelse. Madeleine Bäck är något försenad men dyker plötsligt upp ur den framrusande folkmassan. Vi hälsar, konstaterar att båda behöver kaffe.
– Ganska fullt här, säger hon, med en snabb blick in mot caféet i biografens foajé.
– Jag vet ett annat ställe, fortsätter hon, och stakar ut vägen.
Några minuter senare sitter vi inne på ett fik i Skrapan-gallerian, tvärsöver gatan. Intervjun börjar. Madeleine inleder med att berätta om vägen fram till författarskapet – en sträcka som innehåller mycket. Hon är utbildad biolog, blev senare medicinjournalist och därefter vd för tidningsbyrån Swedish Content Agencies. Sedan hände något. Runt 2011 och 2012 hade hon nått fram till ett vägskäl.
– Jag tyckte att jag hade stagnerat i mitt skrivande. På den tiden skrev jag mycket feature och reportage. Jag kände att jag ville utveckla mitt språk, berättar hon.
Tankarna ledde fram till en kurs i kreativt skrivande, något som skulle komma att väcka en livslång passion till liv.
– Jag skrev en skräcknovell och mindes hur underbart jag tycker det är med skräck. Det har jag tyckt ända sedan jag var liten och läste Stephen King, Roald Dahl och alla möjliga andra, säger hon.
Det hela fortsatte med efterföljande skrivkurser på Folkuniversitetet och efter det var saken klar – hon skulle bli författare. Våren 2014 kom beskedet. Förlaget Natur & Kultur hörde av sig och ville utveckla manuskriptet till det som slutligen blev Madeleines första bok, ”Vattnet drar”.
Tillbaka till fiket i Skrapan. Madeleine sippar på sin latte och berättar vidare. Fram tills i dag har hon förutom ”Vattnet drar” släppt ytterligare två böcker – ”Jorden vaknar” och ”Berget offrar”. Trilogin är ingenting för kräsmagade. Böckerna är starkt rotade i skräck- och mystikgenren, ämnen som följt Madeleine ända sedan uppväxten i småsamhället Storvik i Gästrikland.
– Jag har fått med mig en naturmystik från barndomen. Dels för att jag tillbringade mycket tid i skogen med mina föräldrar, plockade svamp och bär, och dels för att alla sägner och folksagor från Gästrikland lever vädligt starkt i mig, säger hon.
– På vissa håll tror man fortfarande på vättar, älvor och skogsväsen. Och spöken.
Se också: Allt du behöver veta om SN-novellens regler här.
Nu stundar ett nytt uppdrag för Madeleine, nämligen som jurymedlem i SN-novellen. Hon är mer än lämpad för uppgiften, inte bara i egenskap av författare utan också som livslång bokslukare.
– När jag var lika gammal som flera av deltagarna i SN-novellen så var jag eventuellt Storvik biblioteks största terror. Jag kom in hela tiden och lånade stora högar med böcker.
Vad söker du efter som läsare?
– Jag söker efter något som kanske kan kallas för ett magiskt filter, något som gör att jag blir hooked på historien, blir förtrollad, hypnotiserad. Jag vill läsa författare som äger förmågan att få in mig i berättelsen.
Vilken bok blev du senast förtrollad av?
– ”Varken” blev jag helt hypnotiserad av. Det är en ny skräckbok av Lisa Förare. Ordet ”varken” syftar till något som är varken här eller där, ”varken” är de overkliga existensernas land. Den läste jag samtidigt som jag gick omkring på stan. Det har inte hänt sedan jag var tonåring.
Hur går du själv till väga inför arbetet med en ny bok?
– Jag börjar med att smaka lite på historien. Det gör jag genom nyckelscener, små idéer som bara dyker upp i mitt huvud och som jag skriver ner. Utifrån det, när jag väl sätter mig, så börjar texten bubbla ut och växa. Då ser jag till slut vart det är på väg.
Förutom Madeleines författartips, som du finner i anslutning till den här artikeln, avslutar hon vår intervju med ett tips värt att lägga på minnet.
– De som blir författare är de som blir klara, inte nödvändigtvis de som är bäst på att skriva. Det är nog det svåraste, att faktiskt bli klar.
Sista inlämningsdag för bidrag till SN-novellen är fredagen den 4 oktober.