Under oktober har ni presenterat en utställning, ”Glimtar av gamla tider”, på Culturum. Vad har ni visat upp där?

– Den är uppdelad i två delar, den ena under temat ”Torpet” och den andra under temat ”Fabriken”. Ofta är det så att landskapsfotografering är vanligt i fotoklubbar så vi har försökt rikta in oss på det här istället. Vi har bland annat åkt till Norrköping och inspirerats av fabriksmiljöerna som finns där.

Vad har ni fått för respons från besökarna?

– Det har varit många som har kommit och tittat på utställningen, och flera som gett positiva kommenterar. Så den har varit omtyckt.

Vad tror du det är som gör att klubben har hållit igång så länge?

– Det har ju gått upp och ner genom åren. Mest verksam var klubben under 80-talet men sedan hade man också en kris under samma årtionde, efter högkonjunkturen, då medlemsantalet var lågt. I dag har vi runt 40 medlemmar med en väldigt hög aktivitetsgrad. Vi har också varit väldigt aktiva med utställningar mellan 2016 och 2019. Totalt har vi haft 14 utställningar.

Du har varit verksam sedan 2007. Finns det något personligt minne som lyser extra starkt?

– Det gör det faktiskt. Jag åstadkom en liten revolution runt 2015. Sedan fotoklubbarnas begynnelse har mycket handlat om tävlingar. Jag tyckte inte att det fungerade särskilt bra, alla fokuserade bara på sitt. Jag föreslog att vi skulle avskaffa det, och det gjorde vi. Det tror jag blev lite av en social nyckel. Sedan dess har det varit mindre fokus på tävling och mer fokus på bilder.