Noah Luik går i sjätte klass på Vitalisskolan i Trosa. Han har skrivit vinnarnovellen "Hotell Björnby".
Hej jag heter Tom och är elva år gammal. Men nu ska jag berätta vad som hände mig den här semestern.
Det var söndag Kväll. Bilklockan visade 23:27. Vi hade åkt hela dagen och nu var vi äntligen framme. Pappa parkerade bilen. Jag såg typ inget och det kändes konstigt. Mamma satte på ficklampan men när jag såg hotellet önskade jag att jag aldrig hade kommit hit.
När vi hade kommit fram såg jag att hotellet såg ut som om de sista besökarna varit här för flera år sen. Det var bara några bokstäver kvar och man kunde knappt komma på vad som hade stått där någon gång.
Pappa och mamma hade sparat till det här i några år. Det var ett lyxhotell men nu såg det ut som ett skräckhus som blev hemsökt av monster varje natt.
– Det är nog inte som det ser ut, sa mamma.
Men jag önskar att vi hade dragit därifrån nu så länge det ens gick. Vi gick till bilen för att hjälpa pappa att bära in sakerna. Men när vi precis hade lyft ut våra grejer hände det!
Två stora björnar kom fram ur skogen. Jag förstod att vi inte kunde ta in alla saker innan de hann fram till oss. Jag tog den närmaste väskan och sprang efter min syster. När vi hade hunnit fram till dörren öppnades den. Men jag hade inte någon tid för att försöka förstå vad som hade hänt.
Mamma kom rusande mot oss och knappt efter henne kom pappa. Hon hann fram och direkt efter henne stängdes dörren. Pappa hamrade förtvivlad mot den lilla glasrutan i dörren. Jag hörde ett vrål. Björnarna hade hunnit fram. Jag vände mig för att inte se.
I hotellet var det mörkt men jag såg receptionen. Det var en person där som kollade på en klocka runt armen.
– Två i, sa en kvinnlig röst. Någon drog mig in i korridoren. Det var en man med långt svart hår.
– Hur mår du? frågade mannen men jag var fortfarande så chockerad att jag inte kunde svara. Han gick ner i källaren och sa att vi skulle följa efter honom.
– Varför finns det björnar här? undrade min syster.
– Ingen aning, svarade den andra personen. Det var en kvinna med mörkt hår.
– Sedan några dagar kommer de hit varje natt, sa mannen.
– Jag heter Paul.
– Björnarna kommer varje natt innan tolv. De är inga vanliga björnar. På midnatt förvandlas de. De blir större och hungrigare. Efter att de har ätit upp allt som finns i skogen kommer de hit. Alla som blir dödad av dem förvandlas till en sån björn, viskade kvinnan.
– Vi sitter fast här sedan nästan två veckor. Ni är de enda som har lyckats ta sig hit levande.
– Men pappa? frågade min syster Stella. Hon började gråta.
Det var klockan två på natten. Stella sov bredvid mig. De vuxna hade skickat upp oss i ett hotellrum men jag kunde inte sova. Jag smög ner i trappan och hörde en röst säga:
– Det finns en väg, den börjar i källaren men den slutar tyvärr i skogen.
Det var min enda chans tänkte jag. Jag måste ta mig ifrån det här stället och hämta polisen.
Jag smög ner i källaren. Det var mörkt där och jag såg nästan inget. Jag snubblade över något och föll ner på marken. Jag tog upp det. Det var en lång stav med en knapp. Jag tänkte inte efter utan tryckte på knappen.
Plötsligt blev det ljust. Jag vände på ficklampan. Mina ögon började vänja sig vid ljuset. Jag såg mig omkring men det enda jag kunde se var en stor sal med två långa bord och några stora tavlor på väggen. Det var en tavla som jag intresserade mig för.
Det var en man som sprang förtvivlad genom skogen. Bakom mannen var det en björn som var två gånger så stor som mannen och den hade röda ögon.
Jag stod där i säkert fem minuter när jag kände att det blev kallt. Förundrat tittade jag omkring mig. Tavlan rörde på sig! Jag tog bort den från väggen
Jag såg en gång med en stor dörr av trä. Mellan plankorna fanns det små öppningar. Jag ville öppna dörren när jag fick syn på något som låg på marken. Det var en lapp. Jag tog upp den. Det såg ut som en boksida.
Jag började läsa.
21.01.2000
Natten den trettioförsta juli när det är fullmåne kommer björnarna börja förvandla sig. De kommer förstöra allt liv som är i deras närhet. Alla människor som blir mördade förvandlas till en sådan björn. Det är en person som kan rädda dem med ett svärd som förvandlar björnarna tillbaks till människor. En pojke som är född den dagen som den här profetian skrevs!
Jag tittade på lappen och sökte efter ett datum. Längst uppstod det den 21 januari 2000. Mitt födelsedatum!
Jag satt där med lappen i handen när plötsligt allt kändes så konstigt. Jag skulle rädda alla som satt fast här. Efter några minuter beslöt jag att jag skulle försöka göra det. Jag försökte öppna dörren men den var låst. Jag såg en nyckel och tog den.
Jag öppnade dörren. Men när jag drog ut nyckeln blev den till ett svärd. Svärdet var ungefär en meter lång. Jag stängde dörren bakom mig och gick igenom den långa svarta gången. Plötsligt blev det mörkt.
Batteriet i ficklampan hade tagit slut. Jag famlade mig fram genom tunneln. Det blev kallt och jag hörde löv prassla i vinden. Jag måste ha kommit ut, tänkte jag.
Plötsligt såg jag två stora röda punkter över mig. Sen stora tänder. Blod droppade ner på mig och jag tappade nästan svärdet. Jag var rädd när jag såg en sån där björn på riktigt. Jag lyfte på svärdet samtidigt som björnen kom fram.
Jag stötte in svärdet i björnen. Den förvandlades i några kläder som låg på marken. I kläderna började en kvinna växa fram.
– Gå in i den där gången så kommer du till ett hotell. Där är du säker, sa jag till kvinnan som försvann i tunneln.
Jag gick genom skogen och högg in svärdet i alla björnar som kom i närheten av mig. Efter att jag hade förvandlat tillbaka ungefär tolv av de kom en jättestor. Den stötte ner mig och jag tappade svärdet. Stora röda ögon tittade i mina. Det här var mitt slut. Jag skulle dö!
Plötsligt föll björnen till sidan. En annan björn stod över den och försökte hålla bort den stora björnen. Jag stod upp förvirrad över det som hade hänt och tog svärdet. Jag hög av huvudet av den stora björnen. Den förvandlades till en kraftig polisman. Den andra björnen kom fram till mig men det såg nästan ut som om den ville bli dödad av mig.
Jag tog svärdet och stötte in den i björnens mage. Den föll ihop och på marken låg ett par välkända jeans och en skjorta med en haj på. Det var pappa som växte fram. Jag höll fortfarande svärdet men den började plötsligt krympa till en nyckel igen. Jag hade nog förvandlat alla björnar!
– Pappa! skrek jag och sprang fram till honom.
– Tom! svarade han. Han såg trött ut och bröt nästan ihop. Kampen mot polismannen hade tagit mycket kraft. Tillsammans gick vi tillbaka till hotellet där de andra redan väntade på oss.
Det är fredag. Det har nästan gått två veckor sen allt det här hände. I dag ska vi åka hem igen efter en lite annorlunda semester. Vi hade hjälpt hotellet med att göra i ordning allt men efter helgen ska skolan börja igen. Jag har mycket att berätta för mina vänner men nu är novellen slut!