Det kommer inga busslaster med Àldre konstbesökare till WanÄs Konst, som det brukar under vÄren. Inbokade visningar och workshops med fler Àn 2 000 barn har stÀllts in och en utstÀllning med konstnÀrer frÄn Filippinerna har skjutits upp till ett annat Är.
ĂndĂ„ beskriver chefen Elisabeth Millqvist WanĂ„s som privilegierade.
ââEtt av vĂ„ra viktigaste rum Ă€r utomhus, dĂ€r vi har en yta pĂ„ 40 hektar. Vi Ă€r pĂ„verkade men vi Ă€r mer i en tid av förĂ€ndring Ă€n i en tid av kris, sĂ€ger hon.
De enorma ytorna gör att folk lÀtt kan sprida ut sig och se pÄ konst utan att ha kontakt med andra. Och bÄde kaféverksamhet och biljettförsÀljning har flyttat ut.
ââVi kan ha öppet för mĂ€nniskor som vill komma hit i sin vardag och det kĂ€nns fantastiskt. NĂ€r jag pratar med museikollegor i USA och Storbritannien sitter de nu och tĂ€nker pĂ„ hur de ens ska kunna öppna igen. Vi har en annan situation.
Undersöker textilier
Sommarens utstÀllning "Sowing into painting" har kunnat planeras digitalt med den sydkoreanska konstnÀren Kimsooja, som har besökt WanÄs Konst vid tvÄ tidigare tillfÀllen. Kimsooja inledde sin karriÀr med mÄleriet, pÄ 1980-talet. Men hon blev allt mer intresserad av att undersöka vÀrlden genom textila verk och traditionellt kvinnliga sysslor som att sy och vÀva, berÀttar Elisabeth Millqvist.
ââHon arbetar mycket med vardagliga material och vardagssysslor, till exempel brukade hon sy och laga sĂ€ngöverkast med sin mamma.
PÄ WanÄs kommer besökaren att möta ett fÀlt dÀr nÀra hundra vita lakan hÀnger. Kimsooja ser pÄ dem som mÄlningar, samtidigt som de ger kopplingar till tvÀtt pÄ tork. Lakanen med broderade monogram vittnar om hur ett hem skapas, med omsorg och eftertanke. Samma omtanke syns i Kimsoojas verk "TrÄdvÀgar", dÀr filmer visar kvinnor som utför hantverk över hela vÀrlden. Kulturer och mÀnniskor binds samman i en handens poesi.
Kimsooja ville ocksÄ odla ett linfÀlt som en förlÀngning av sina textila undersökningar, med gröna groddar och sedan ett hav av himmelsblÄa blommor.
ââVi har plogat och ska sĂ„ vilken dag som helst. För henne Ă€r fĂ€ltet en stor mĂ„lning, och nĂ€stan en vĂ€v med jorden. Och fast det Ă€r en odling tar den oss med tillbaka till konsthistorien eftersom lin Ă€r rĂ„vara för mĂ„larduken. LinoljefĂ€rg har konstnĂ€rer anvĂ€nt i Ă„rhundraden, sĂ€ger Elisabeth Millqvist.
Fokuserar pÄ nuet
Kimsooja försöker fĂ„ besökaren att uppmĂ€rksamma omgivningen. I en byggnad har hon gjort smĂ„ ingrepp, som att placera tygstycken i sprickor. Hela hennes konstnĂ€rskap fokuserar pĂ„ stillhet, koncentration och nĂ€rvaro, framhĂ„ller Elisabeth Millqvist. Det tycker hon passar WanĂ„s naturĂ€lskande besökare â kanske sĂ€rskilt i tider av kris.
ââNu Ă€r det en orolig tid dĂ€r det handlar om att hitta fokus. FrĂ„gan Ă€r hur vi kan vĂ€nda oss inĂ„t â den dialogen blir Ă€nnu viktigare i dag, sĂ€ger hon.
I en gammal lÄngloge frÄn 1750 har Kimsooja ocksÄ installerat ett golv av speglar, dÀr takkonstruktionen reser sig som en katedral med högsta punkt 14 meter upp.
ââHon vĂ€nder pĂ„ hela tillvaron och det Ă€r exakt sĂ„ det Ă€r just nu: vĂ„r tillvaro har vĂ€nts upp och ner, sĂ„ hur ska vi förhĂ„lla oss till det? Vi fĂ„r leva med osĂ€kerheten.
Det gör ocksÄ WanÄs Konst. Framtiden hÀnger pÄ rekommendationerna för resor inom Sverige, eftersom de runt 75 000 besökarna per Är kommer frÄn hela landet. Skulle de tappa runt 50 procent av besökarna skulle det bli tufft, erkÀnner Elisabeth Millqvist.
ââMen det har vi inte sett Ă€nnu. Vad vi kan göra Ă€r att dra ner pĂ„ allt vi kan men Ă€ndĂ„ finnas hĂ€r för besökare och konstnĂ€rer. Det Ă€r en balansgĂ„ng, att gasa och bromsa pĂ„ samma gĂ„ng.