Alex Schulman: "Jag fick sÄdan jÀvla Ängest"

Hur pĂ„verkas syskonrelationen nĂ€r förĂ€ldrarnas kĂ€rlek inte rĂ€cker till alla? I sin nya roman skriver Alex Schulman fram tre bröders sĂ„riga relationer. Även om uppvĂ€xtskildringen Ă€r fiktiv har den beröringspunkter med hans eget liv.

Alex Schulman skriver om en barndom dÀr inget gÄr att ta för givet: "Om man har den typen av förÀldrar som nÀr som helst kan fÄ ett utbrott lever man i en uppvÀxt dÀr allt kan hÀnda nÀr som helst. Enda gÄngen som man Àr fri eller trygg Àr utanför hemmet. Jag hade ocksÄ en barndom dÀr jag inte kÀnde mig trygg hemma. Och jag Àr en otrygg person fortfarande", sÀger han.

Alex Schulman skriver om en barndom dÀr inget gÄr att ta för givet: "Om man har den typen av förÀldrar som nÀr som helst kan fÄ ett utbrott lever man i en uppvÀxt dÀr allt kan hÀnda nÀr som helst. Enda gÄngen som man Àr fri eller trygg Àr utanför hemmet. Jag hade ocksÄ en barndom dÀr jag inte kÀnde mig trygg hemma. Och jag Àr en otrygg person fortfarande", sÀger han.

Foto: Jessica Gow/TT

Litteratur2020-09-02 06:05
Elin Swedenmark/TT

PĂ„ ett coronasĂ€krat Sturehof i Stockholm berĂ€ttar Alex Schulman att det var just hĂ€r som fröet till hans nya roman sĂ„ddes. Han pekar pĂ„ bordet dĂ€r han satt och pratade med sina tvĂ„ bröder, nĂ€r det visade sig att hans storebror hade separerat utan att Alex visste det – ett halvĂ„r tidigare.

– DĂ„ fick jag en sĂ„dan jĂ€vla Ă„ngest. Vi som var sĂ„ nĂ€ra varandra, vi syskon. Vad hĂ€nde, varför gled vi ifrĂ„n varandra? Varför har vi sĂ„ svĂ„rt att umgĂ„s som vuxna?

Familjen har gett brÀnsle till de flesta av hans böcker. Just nu har Alex Schulman fullt upp med dem: "BrÀnn alla mina brev" om morförÀldrarna filmatiseras av Björn Runge. Och hans första teaterpjÀs "Tröstrapporter", vars premiÀr pÄ Dramaten i Stockholm sköts upp pÄ grund av corona, utforskar förÀldrarnas relation.

Men "Överlevarna" har en fiktiv handling, Ă€ven om den innehĂ„ller hĂ€ndelser ur hans eget liv.

– HĂ€r kan jag bestĂ€mma helt sjĂ€lv och det tycker jag Ă€r skillnaden frĂ„n mina tidigare böcker. Jag behöver inte ringa nĂ„gon och be om ursĂ€kt eller förhĂ„lla mig till nĂ„gons lynne. Det ger mig en större frihet.

Klaustrofobisk kÀnsla

Boken börjar med att tre vuxna mĂ€n sitter pĂ„ en stentrappa. De Ă€r blöta, blöder och kramas. Historien pusslas sedan ihop baklĂ€nges, och vi fĂ„r följa de tre mĂ€nnen tillbaka till pojkĂ„ren, dĂ€r Pierre, Benjamin och Nils vĂ€xer upp pĂ„ ett torp i den vĂ€rmlĂ€ndska skogen. Återigen lyssnar Alex Schulman in de vuxnas tondövhet inför barns utsatthet.

– Det Ă€r det enda jag funderar pĂ„ i mitt liv nĂ€stan. Jag Ă€r sĂ„ enormt formad av det som hĂ€nde mig nĂ€r jag var barn, och jag lever i ett stĂ€ndigt reparationsarbete. En del av det arbetet Ă€r att skriva om det. Jag Ă€r sanslöst besatt av min barndom och andras barndomar, sĂ€ger Alex Schulman och förklarar:

– Det enda som barn vill Ă€r att bli Ă€lskade och sedda av sina förĂ€ldrar, annars har de inget vĂ€rde och dĂ„ kommer de att dö. Jag skriver bara variationer av det.

Pappan i boken Àr vÀlmenande men kolerisk och lever i medberoende med den lynniga mamman. Bröderna försöker vara till lags, men reglerna Àndras ideligen och vardagen styrs av förÀldrarnas aggressioner och drickande. Alex Schulman efterstrÀvade den typ av klaustrofobisk kÀnsla som han upplevde i filmen "S/Y GlÀdjen", dÀr filmens familj Àr instÀngd pÄ en segelbÄt ihop. HÀr Àr de utlÀmnade till varandra pÄ torpet.

– De Ă€r tillsammans men var och en sĂ„ otroligt ensamma.

SĂ„r split

Torpet Àr den VÀrmlandsstuga dÀr Alex Schulman sjÀlv tillbringade delar av sin barndom, entusiastiskt tar han fram sin laptop och visar en film av den natursköna platsen. Den Àr hans "ground zero", dit han ÄtervÀnder i bok efter bok. Men den vuxna Alex "trÀngs bort" av att vara dÀr.

– Jag slĂ„s av att min nuvarande person bara Ă€r det yttersta lagret av en massa andra lager som finns kvar i mig. Det tar över. Jag kĂ€nner alltid nĂ€r jag kommer dit att jag har kommit hem. Och att jag omedelbart mĂ„ste dĂ€rifrĂ„n, sĂ€ger han och berĂ€ttar att allt dĂ€r Ă€r intakt, med hans pappas inköpsanteckningar över "cigg, rĂ€disor och mortadella" bevarade.

– Det Ă€r som att jag bara har varit borta en liten stund, kommer tillbaka och Ă€r sju Ă„r gammal igen. Det Ă€r riktigt vridet.

I boken skildrar han hur bröderna fick olika roller av förÀldrarna, dÀr resultatet blev tÀvling och konkurrens. Just sÄ var det för Alex Schulman: hans förÀldrar dubbade honom till den sportiga, medan hans bror utsÄgs till den smarta, som skulle göra akademisk karriÀr.

TT: NÀr började den rollfördelningen?

– Jag vet inte, det bara var sĂ„ frĂ„n det att jag var barn. De hade inga förhoppningar pĂ„ mig i skolan, de struntade i det, sĂ€ger han och fortsĂ€tter:

– SĂ„dant sĂ„r split mellan syskon, det vĂ€xer hat och avundsjuka dĂ€r. Kampen om förĂ€ldrarnas kĂ€rlek Ă€r en sĂ„ stark drivkraft att barnen vĂ€nder sig mot varandra.

NĂ€ra syskonen

I boken finns visserligen försoning, man fÄr en förklaring till mammans kyla. Men positionerna Àr ÀndÄ lÄsta. Alex Schulman ryser över familjedynamikens tvingande logik. Och de lÄsta rollerna lever vidare, vilket försvÄrar syskonrelationen Àven för de vuxna.

– Det var stunder nĂ€r jag kĂ€nde med mina bröder att de Ă€r allt. Jag Ă€r de och de Ă€r jag. Kanske ska man inse att det aldrig kommer tillbaka. Men det kĂ€nns Ă€ndĂ„ viktigt att försöka, sĂ€ger Alex Schulman.

LÄngsamt börjar han acceptera att familjerelationer Àr det tema han oupphörligen nystar i. Dit ÄtervÀnder han, för att skriva som om att livet hÀngde pÄ det.

– Det mĂ„ste vara höga insatser nĂ€r man skriver. Annars blir det bara skit. Jag har gjort mycket skit och skrivit pliktböcker med Sigge Eklund dĂ€r jag inte har riskerat nĂ„gonting. Det vill jag inte göra om. Jag vill att varje bokprojekt ska vara som en jĂ€vla mardröm. NĂ€r man hittar in i det finns det inget som Ă€r mer belönande.

Fakta: Alex Schulman

Född: 1976

Bor: Stockholm

Familj: Frun, Amanda och tre barn: Charlie, 11, Frances, 7 och Louis, 3 Ă„r.

Aktuell: Med boken "Överlevarna" och pjĂ€sen "Tröstrapporter", som tonsatts av Jacob MĂŒlhrad och vars premiĂ€r pĂ„ Dramaten i Stockholm sköts upp pĂ„ grund av coronapandemin. Schulmans bok "BrĂ€nn alla mina brev" ska ocksĂ„ filmatiseras, av Björn Runge.

Bakgrund: Slog igenom för allmĂ€nheten med sin blogg pĂ„ Aftonbladet, som under en period var Sveriges mest lĂ€sta pĂ„ nĂ€tet. 2007 avslutade han den efter att ha fĂ„tt kritik för de krĂ€nkande omdömen han skrivit om en kollega pĂ„ tidningen. Drev under en period webbplatsen "1 000 apor" tillsammans med brodern Calle.

Debuterade 2009 med "Skynda att Àlska" som handlar om hans pappa, tv-producenten Allan Schulman. 2011 kom boken "Att vara med henne Àr som att springa uppför en sommarÀng utan att bli det minsta trött" som kretsar kring hans relation till hustrun Amanda. "Glöm mig" frÄn 2016 handlar om hans mamma och 2018 kom "BrÀnn alla mina brev" om morförÀldrarnas relation. Han driver ocksÄ podden "Alex & Sigges podcast", med vÀnnen Sigge Eklund, som han ocksÄ har skrivit flera böcker ihop med.

LÀser: "Jag lÀste nyligen Andre Agassis sjÀlvbiografi som Àr en av de bÀsta sportbiografierna som jag nÄgonsin har lÀst."

NÀsta projekt: "Att genomföra 'Tröstrapporter'. Efter det ska jag skriva nÀsta bok. Jag har varit road av tanken att skriva en slÀktroman. Jag har alltid skrivit böcker med ett eller tvÄ mÀnniskoöden. Men jag vill skriva en bok med ett större grepp. Kanske Àr jag redo för det, eller sÄ Àr jag inte det. Jag mÄste prova mig fram lite."


Fakta: Alex Schulman om 



 att skriva om familjerelationer igen:

Jag kommer alltid att hitta nya sÀtt att berÀtta om den hÀr tematiken och problematiken. Jag har tÀnkt att det Àr fegt, men jag har förstÄtt att det kanske inte Àr det. Det finns mÄnga konstnÀrer som Àr kvar dÀr de stÄr och fortsÀtter att utforska det som de tycker Àr intressant. Jag tÀnkte först att dÀr kan man inte hamna, man mÄste vidare. Men ju Àldre jag blir och ju mer jag skriver har jag tÀnkt att det kanske inte Àr sÄ. KnausgÄrd kommer alltid att ha ett skimmer av barndom över det han skriver. Och jag kommer alltid att hamna i familjedramat.


 hur corona pÄverkade livet:

Jag skulle ha haft premiĂ€r pĂ„ "Tröstrapporter" 14 april. Vi skulle ha haft första repdagen 5 mars och 4 mars stĂ€ngde Dramaten. Det var en vĂ€ldig omstĂ€llning. I min kalender pĂ„ min Ipad hade jag alla hĂ„llpunkter för rep och ljussĂ€ttning, sĂ„ jag fick varje dag pĂ„minnelser. Jag levde ett parallellt liv dĂ€r jag kunde se hur jag skulle ha levt utan corona, vilket var sorgligt. Det vĂ€rsta var nĂ€r jag satt hemma och Ă„t chips och dipp och kĂ€nde mig sĂ„ jĂ€vla sunkig och sĂ„ plingade det till: ”premiĂ€r”. DĂ„ skulle jag ha suttit uppklĂ€dd i smoking i regissörslogen och tittat. Vi skulle ocksĂ„ ha Ă„kt ut pĂ„ en stor poddturnĂ© jag och Sigge, som stĂ€lldes in. SĂ„ hela min vĂ„r försvann. Men nu kĂ€nner jag av ganska fĂ„ effekter av corona, jag lever enligt rekommendationer men Ă€ndĂ„ ganska normalt.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!