"En instängd man" ( Bonniers) kommer ut den 24 maj. Skådespelaren Reine Brynolfsson har läst in den som ljudbok.
”En instängd man” utspelar sig inte bara under favoritförfattarnas verksamma år, både titeln och handlingen är dessutom en blinkning till Sjöwall/Wahlöös kriminalare ”Det slutna rummet”.
– Till skillnad från många andra deckarförfattare har jag aldrig gått några deckarskrivarkurser. Allt har jag istället snappat upp från förebilder som Per Wahlöö och Maj Sjöwall.
Dem kan Per Hellgren å andra sidan på sina fem fingrar. Både när han pluggade journalistik och senare idéhistoria såg han till att få skriva sina uppsatser om deras författarskap.
– Jag har gått den längre, krångligare vägen. Rotat i arkiv, läst gamla tidningar på KB och Eskilstuna stadsbibliotek, gått igenom mikrofilm och försökt återskapa en värld som skulle kunna vara 1950- och 60-talen.
"Jag vill röra mig i samma tid som Sjöwall /Wahlöö. Det var då mina föräldrar växte upp och mina far- och morföräldrar var i ungefär samma ålder som mina poliser. Vanliga, rättskaffens människor som gjorde sitt jobb utan att deras yrken för den skull var hela deras identitet. En tillvaro som nu nästan glömts bort"
Det märks, för tidsmarkörerna duggar tätt i en ”En instängd man”. Per Hellgren har inte lämnat ett smack åt slumpen.
När han skriver att boxaren Bosse Högberg frontade förstasidan på FIB Aktuellt en viss vecka 1964 – så kan man vara säker på att Per Hellgren bläddrat igenom just det tidningsnumret.
– Och jag har självklart tagit reda på hur polisväsendet såg ut. När det gäller sånt är jag nästan manisk. Att bygga upp det som är bortglömt tycker jag är roligt.
Även till synes triviala saker måste bli rätt:
– Att fyrans spårvagn verkligen gick förbi Odenplan, sånt får man bara inte göra fel på. Det sitter alltid någon därute som vet precis hur det var.
Per Hellgren bland gullvivorna i backen intill han trädgård på Fogdön. Som han tvingats stängsla in för att hålla rådjur och annat vilt borta från perennodnlingarna.
Mycket i dagens skrivande handlar om att slimma och att inte skriva för mycket.
– Jag gör tvärtom, gasar på med tidsmarkörer och detaljer och undersöker saker som andra inte kollat. Numera är det bortglömt att riksmordkommissionens högkvarter en gång låg i Kristineberg, men jag hann faktiskt fotografera byggnaden precis innan den revs.
”En instängd man” utspelar sig på två plan. Sommaren 1958 sexualmördas en äldre kvinna på landsbygden i Västmanland. Sju år senare påträffas en död man i en lägenhet - igenbommad från insidan - på Bergsgatan i Stockholm. I båda fallen jobbar poliserna frenetiskt med spår och vittnesförhör. Så småningom korsar historierna varandra på ett sätt som till en början tycks helt ogörligt, men som så småningom framstår som glasklart…
Per Hellgren lämnar inget åt slumpen. "Jag har självklart tagit reda på hur polisväsendet såg ut då. När det gäller att sånt är jag nästan manisk."
Upplösningen dök upp på en löparrunda.
– Det var i någon uppförsbacke, jag var lite halvtrött. Plötsligt kom jag på hur jag skulle få ihop det sista...
Både i Västmanland och Stockholm har han bedrivit intensiva fältstudier. Cyklat i trakterna av Fellingsbro och Frövi, gått runt på Kungsholmen - och läst in sig på kriminalfall. Det första mordet bygger på det så kallade Medåkersmordet som skakade Sverige 1953. Det klarades aldrig upp.
– De hade en misstänkt, men han hittades aldrig och förklarades senare död. Att mecka ihop dessa båda fall är min egen idé.
Per Hellgren har arbetat med sin roman sedan 2018. Rotat i arkiv, läst gamla utredningar och gjort fältstudier på de platser där historierna utspelar sig. Här i sin brutalgrönskande vackra trädgård på Fogdön.
Även hans utredare har motsvarigheter i verkligheten.
– Flera är grundade på poliser som jag bytt namn på. Men Lars Kollander ville jag särskilt lyfta fram, så han har fått behålla sitt namn.
Kollander var en legendarisk mordutredare och kan mycket väl ha varit förlaga till Sjöwall/Wahlöös Martin Beck.
Hur dagens kriminalutredare arbetar vet Per Hellgren inget om:
– Jag föredrar gårdagens. Jag vill att mina gubbar ska rota i papper, ta fingeravtryck, prata med folk, fråga och jämföra. Sådant som kallas för "legwork" på amerikanska, en handfast inställning som man hittar i gamla utredningar. Man förstår att de gått till botten in absurdum med minsta grej.
Per Hellgren har gett ut en rad böcker tidigare, men det är första gången Bonniers nappat.
– Jag har haft hjälp av en oerhört skicklig redaktör som på ett nästan övernaturligt sätt känt av om något inte riktigt stämt.
"Det var i någon uppförsbacke, jag var lite halvtrött och så plötsligt kom jag på hur jag skulle få ihop det sista." säger Per Hellgren som gilar att röra sig. "Det är bra för tänkandet".
Annars är hans fru hans mest skarpögda läsare.
– Jag är livrädd när jag högläser mina korrektur för henne. Hon säger genast ifrån om jag går över gränsen.
Blir det fler kriminalromaner?
– Vi får se, jag har flera manus om de här gubbarna, det här är egentligen andra delen av fyra. Men förlaget ville ge ut "En instängd man" först.
När vi ses är Per Hellgren förresten också instängd – i brutal majgrönska. Tillsammans med sin fru drar han upp perenna växter av alla de slag. För att inte rådjur och annat vilt ska glufsa i sig skyddslingarna löper ett högt nätstängsel runt hela trädgården. Men till skillnad från i romanen så går det hyfsat enkelt att ta sig både in och ut ur avspärrningen...