Omslagsbild till Tommy Gustafssons debutroman, "Resenären".
Det var långt i från självklart att han skulle bli författare.
– Jag var ingen hejare på svenska på gymnasiet. Det har varit en lång process för mig att bli så pass bra att ett förlag skulle visa intresse, säger den i dag 43-årige Tommy Gustafsson, som började ägna sig åt att skriva på fritiden år 2004.
Då hade han spelat i rockband sedan 1992, bland annat i det Strängnäsbaserade punkbandet Da Skywalkers. När bandet lades ner lämnade det ett tomrum i Tommys liv.
– Jag saknade den kreativa processen som det innebär att spela i band. Då tog jag upp skrivande, jag vet inte varför, det hade lika gärna kunnat vara måleri.
Efter några år med sin nya uttrycksform inledde han arbetet med att skapa sitt alldeles egna universum Nandoria, där romanen "Resenären" utspelar sig. Vissa lån från verkligheten finns. Huvudpersonerna är människor och berättelsen utspelar sig i en tid som har vissa likheter med 1300- och 1400-talen.
– Jag vill att berättelsen ska vara förankrad på så sätt, säger Tommy Gustafsson.
Men romanens värld rymmer också magi, olika varelser och en annan sorts samhällsstruktur.
– Det är en gammal värld och det har hänt mycket i den här världen, trots att det inte finns så mycket teknologi. Och det är farligt, man ger sig inte ut på kvällarna och reser sparsamt. Man håller sig innanför stadsmuren, säger Tommy.
– Det finns de onda och de goda. De goda arbetar med levande krafter som naturen, medan de onda arbetar med döda krafter. De kan få döda att återuppstå. De onda kan också skapa varelser, bland annat troll och vålnader och ett monster som lever i symbios med kråkor
Boken har två huvudpersoner och de har väldigt olika syften, berättar Tommy Gustafsson.
– Den man träffar först är Graldek, en äldre herre, han har levt väldigt länge och är på en dålig plats i livet. Han är ganska destruktiv i sökandet efter slutet på sitt liv. Då möter han en yngling, Ric, som bara dyker upp. Ingen vet vart han kommer ifrån, säger Tommy.
Det finns en profetia om en Resenär som ska göra det möjligt för gudarna, som har förvisats från Nandoria, att komma tillbaka. Ric själv vet inte vem han är, han har inget minne och ingen identitet. Men Graldek är övertygad om att Ric är Resenären och han tar med honom på en farlig resa för att återställa världen. Om profetian är sann innebär det att också Banemannen med makt över onda krafter, har vaknat och nu utgör ett hot mot Ric.
Är det läskigt?
– Ja! Enligt förlaget ska boken passa från 13 år och uppåt. Men jag vet inte om jag skulle låta min 13-åring läsa. Jag säger att den är för vuxna.
Varför valde du att skriva fantasy?
– Det handlar om kontroll över vad som är overkligt och verkligt. Om jag ska skriva en deckare måste jag ha stenkoll på allt, tillexempel vad polisen gör. Där känner jag att jag skulle tappa kontrollen och skulle få en massa brev om att jag hade fel. Nu kan ingen säga till mig att något är fel, det är min värld!
– Men jag har tankar om att i framtiden skriva kanske en deckare som utspelar sig i min värld.
Gillar du själv att läsa fantasy?
– Ja, det är skitkul. Det är det enda jag läser, vid sidan av historiska biografier.
2019 fick Tommy kontrakt med Fantasiförlaget om att ge ut "Resenären & Banemannen". Plötsligt skulle en redaktör få tillträde till Nandoria och ha synpunkter på och inflytande över det han hade skrivit
– Man är alltid orolig över att inleda ett samarbete med någon som man inte känner. Men det gick över förväntan. Jag är väldigt nöjd med hur lektörs- och redigeringsarbetet har fungerat och jag har lärt mig otroligt mycket på vägen.
Den 20 februari släpps boken. Det känns både pirrigt och stort, säger Tommy Gustafsson.
Visst finns förhoppningar om att många ska läsa, men det är inte det viktiga.
– Jag är debutant, jag är glad om jag säljer 200 exemplar. Om en köper boken eller 100 000 är egentigen ovidkommande. Jag har gjort det här för min skull, säger han.
– Men vissa dagar kan jag bara komma på att: Helvete! Nu ska folk börja läsa det som jag har skrivit. Tankarna snurrar och jag ligger vaken på nätterna och undrar vad jag har gjort.
– Samtidigt är det väldigt mäktigt. Det är helt otroligt egentligen. Mina barnbarn och deras barnbarn kommer att kunna läsa det här. Det kommer alltid att finnas. Det är stort, mycket större än att släppa nån cd-skiva.